Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XV. 30 november 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
Atept titt ttttåör
Till Robert Kajanus vid fyllda 60 år.
ell dig, Kajanus, på din hedersdag
Din lefnadsbana gått i stora drag:
Du trofast kämpat för din konst, för den
du grånat
Och aldrig du till dådlöshet har lånat.
Ditt värf är heligt. Klart ditt mål du kännt.
Den unga finska konst du ville väcka,
Du ville se det nya fröet gro
Och brådden sig kring hela landet sträcka...
Du fyllt din plikt och du din kraft har spännt
Ått mellan Finlands bygder slå en bro
Af toner, som Törtälja folkets öden,
Den karga ödemark, den hårda nöden...
Och se! Det susar starkt i furans topp
Och nya, rika skördar spira ständigt opp!
Du huset byggt! Du själf har stocken bilat,
Du fram den släpat öfver stenig led!
På dina skuldror motgångs tyngder hvilat,
Men aldrig har du modlös dignat ned.
Din fasta energi, din varma kärlek,
Din aldrig tröttnande hängifvenhet,
Ditt ljusa hopp, din offervillighet,
Din öfvertygelse, som intet böjt,
Ditt mod, som aldrig tvekat i sitt val,
Som aldrig sviktat och som ständigt gladt,
Okufligt hållit fast det ideal,
Din borna konstnärssjäl dig föresatt,
Se där de riddarvapen, som du höjt
I ädel kamp Tör Finlands tonkonsts nya fläkt!
Du jordmånen beredt, du lifvet väckt
Och tidigt såg du re’n dess kulturella stegring
Ut din optimisms ljusa, fagra hägring.
Du stundom ensam stått, men du stått stark,
Orubbligt rotad i ditt hemlands mark.
Och innerst i ditt väsens helgedom,
Där du har skatter gömda, har din rikedom,
En låga brinner, glädjens, fri och ung,
Som hedens ljusa, evigt friska ljung,
För allt i lifvet, som är manligt, stort,
För hvarje ädelt värt, som fullt är gjordt,
För allt, som andas fritt i Guds natur,
Ej lefoer ökenlif i järnsmidd bur.
Din blick är klar för hvarje skönhetslinje
Naturen ger som idealets norm,
Än hög och fri som nordens stolta pinje,
Ån gömd uti den minsta mikro-form.
Dock främst du dyrkar solen, urelds-oceanen,
Den evigt unga, evigt alstrande titanen,
Som strör sitt guld utöfver berg och hult —
Du honom gör din Zoroaster-kult.
Ditt öra lyssnar vaksamt till hvar vibration,
Som stiger, stiger till allt högre ton
Och danas till en mäktig melodi,
Som väller ut i alltets harmoni,
Där »alla mänskor blifva bröder» klingar,
Som bures sången fram af änglavingar. —
Du älskar tystnaden — det underbara rum,
Där lifvets fullhet, Uifvets mening skönjes mest,
Där hvarje hemligt pulsslag hviskar bäst
Om det oändligas mysterium...
Du hör dess maning som en inre röst,
Som mäktigt skälfver i ditt eget bröst
Och som en stilla susning går kring jordens rund
Och bjuder: stanna, om blott en sekund!
Du stämningen bevarar djupt utv ditt minne
Med tänkarens kontemplativa sinne
Och lefver ditt förtegna skönhetsli,
Din gömda värld, så rik och intensiv...
Där fylkar sig kring dig, kring konstens fri-baner
Nu Finlands folk, en hedersvakt af vän vid vän,
Som har ditt värf i sina häfder skrifvit
Och på sitt altar dig sin kärlek ger,
Sitt varma tack, som följer dina steg,
Där gladt du plöjer konstens djupa teg,
Tills ändad är din dag — och långt därbortom än ..
C-dur.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
