Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:^"
beskärdes.» Med en öfverraskning, som nästan föreföll
underlig, blickade den åter föryngrade efter dessa
ord rundtomkring sig, liksom ville han fråga träden
till råds innan han yttrade sig vidare. Derpå fortfor
han: «Huru hänger detta till hopa? Förstår jag först
nu uttrycket ’den tyska diktarskogen1, eller fattar
jag det här blott så, som denna plats ingifter mig,
och kanske helt annorlunda, än Uhland menade det?»
«Huru fattar ni det då?» frågade Eeinhard, som
syntes helt förtjust af sin högt aktade ledsagares
hänryckning.
«Huru jag fattar det? Jo, icke annorlunda än på
det sätt jag här måste, ja måste, säger jag. Mig
förefaller nu denna skog som en diktareskara. Hvarje
träd - huru skall jag uttrycka mig - diktar och
sjunger, nej det är för matt, hvarje träd lefver
en sång, är en sång - alla tillsammans bilda de en
outsägligt herrlig, en helig sångartäflan. Hvarje
enskilds sång liknar i sitt thema alla de öfrigas,
det är naturens upphöjda skaparkraft, som i trädet
förvandlar sig till en sång, och som i hvart och
ett af dem för vår tänkande blick framvisar en ny
sida af sitt mästerskap;. och derför förefaller det
mig just som en sångartäflan. O, huru herrligt är
det icke här! Mitt hjerta har upplåtit sig så, som
det på. länge icke gjort, och er sång var nyckeln,
ehuru ni icke torde hafva tänkt på, att han skulle
blifva det.»
«Men det gjorde jag ändå», svarade Keinhard, i det
han leende framräckte sin hand, som geheimerådet
med värma fattade; «det samtal, vi nyligen förde
om landskapsskönhet, öfver-tygade mig, att ni är
hemmastadd på konstens område, ehuru ni hvarken är
målare eller sångare. Skulle jag icke då önska att
göra verkan af mina ord så mycket kraftigare genom
att gent emot edra hof konserter föredraga ett litet
natursolo ? Mellan begge råder den lilla skilnaden,
att vid de förra den herrliga musiken låter de löjliga
salongsformerna synas litet mindre löjliga, hvaremot
vid det sednare det mäktiga skogsceneriet gjorda den
vackra sången för er ännu herrligare. Jag vill derför
också hellre förblifva min egen sångare, liksom jag i
naturens stora konsertsal utgör mitt eget publikum,
än blifva hof-operasångare, såsom jag enligt mångas
åsigt borde hafva blifvit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
