Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
med säkerhet kan räkna, skall blifva ett slags
sanktion på vårt förehafvande.»
«Jag behöfver icke ännu engång säga», svarade
geheime-rådet, «huru högst angelägna vi begge äro att
få se och höra något mera än blotta antydningar om
hvad som här lefver inom folket; men jag måste tillstå
for eder, att just detta med hvarje ögonblick alltmera
förefaller mig som ett folkets återvändande till
eller snarare inträdande uti den sanna bildningens
fristad, hvilken jag hittills ansett såsom några
få genom bildning och samhällsställning lyckligare
lottades tillhörighet, om hvilken den stora mängden
i följd af origtig ledning gått miste. Jag börjar nu
ana, att jag hos eder skäll få kasta eri blick in i
folkupplysningens framtid. Och detta är för mig af
högt värde.»
«Det skall ni», återtog pastorn, «och i trots af vissa
sträfvanden, hvilka jag icke vidare vill beröra,
försäkrar jag eder vid mitt embetes helgd, att ni,
om ni tillbragte några månader bland oss, alldeles
icke eller blott som sällsynta undantag skulle
inom vår församling finna några tecken till den
sedliga och andliga missrigtning, hvilken på många
ställen i vårt sköna fädernesland har vunnit insteg
hos den landtliga befolkningen. Derjemte påstår jag
uttryckligen, att sann religiositet och kyrklig anda
hos oss äro bofasta.»
«Jag tror det och fröjdar mig ändock deråt, såsom
åt en glädjande nyhet, ty man har så ofta förnekat
möjligheten deraf, att jag sjelf till slut nästan
tviflade derpå.»
«Tillåten J, mina herrar, att äfven jag tillägger ett
ord», kom fru Krauss emellan, «ett ord, hvartill jag
såsom moder känner mig berättigad. Barnauppfostran
har under de sista åren på ett öfverraskande sätt
skridit framåt i vår by. Mina begge gossar äro derpå
ett bevis. De hafva intet annat umgänge än bybarnen,
och jag har ingen orsak att för dem önska något
annat. Vår vän Faber här förstår mästerligt konsten
att tillfredsställa friska och glada barns oaflåtliga
begär efter sysselsättning för sina tankar.»
«Jag är deruti blott en lärjunge af vår Muller»,
svarade skolläraren blygsamt afböjande, «och har
dervid sjelf haft mest att lära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
