Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas grönska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Anmärkningsvärd! är, att hos några växter med
öfvervin-trande blad, särdeles kristtornsträdet,
Ilex Aquifolium, och lifeträdet, Thuja occidentalis,
klorofyllen om vintern antager en helt matt grönbrun
färg, men om våren återtager sin fulla färgglans;
detta är så mycket mer öfverraskande, som det icke
inträffar med flertalet af de växter, som hafva
öfvervintrande blad, hvilka tvärtom vanligen pläga
bibehålla sin gröna fårg äfven under vintern.
Likasom den herrliga färg, hvarmed vi nu sysselsatt
oss, vid knopparnes utveckling om våren ganska
ofta icke genast visar sig i full renhet och djup,
utan med en gulaktig eller tillochmed brun eller röd
anstrykning (t. ex. hos asp och hagtorn), som först
småningom bortlägges, så försvinner den om hösten hos
många växter icke plötsligt, utan öfvergår långsamt
antingen i blekgult (t. ex. björk och lönn), eller i
lysande brandgult (såsom hos boken), eller tillochmed
i djupt vinrödt (såsom hos körsbärsträdet och den
s. k. vilda vinrankan, Ampe-lopsis hederacea). Blott
få trädslag, t. ex. asken, fälla lofven gröna. Denna
färgförändring, hvilken vi hafva att tacka för våra
parkers och skogars skönhet om hösten, försiggår i
många träds, t. ex. björkens, särskilda blad stundom
under ett regelbundet fortskridande, så att en skarp
gränslinie finnes mellan de ännu gröna och de redan
gulnade delarne af samma blad. Att bladen i de yngsta
grenspetsarne först förlora sin klorofyll, och att
färgförändringen derifrån småningom sprider sig till
trädkronans inre delar, låter tydligast iakttaga sig
hos boken.
Välkommet är för oss detta klorofyllens
undanträngande, när det förut gröna äplet börjar rodna
och det förut lilla och gröim körsbäret anlägger sin
allt mörkare blifvande drägt.
Mer sällan förekommer det, att bladgrönt uppträder
som ett undantagsförhållande. Bekantast äro i detta
hänseende po-täter, som komma att ligga i dagsljuset,
och hos hvilka derigenom bildas bladgrönt under
skalet. Vid en grönsaks- och fruktutställning såg
jag engång alla potäter, som lågo öfverst i de öppna
lådorna, inom 14 dagar blifva fullkomligt gröna,
så att qaan kunnat taga dem för päron, hvaremot de,
som lågo djupare ned, hade sin naturliga gulaktiga
färg i behåll.
Huru vidt utbredd i naturen klorofyllen än förekommer,
och huru lätt det än synes vara, att i stor mängd
insamla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
