Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetsveden - Huru och efter hvilken plan bygger snäckan sitt skal?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
På det stamstycke, jag eger, kan jag räkna inemot
30 sådana vedlager, af hvilka naturligtvis hvarje
motsvarar ett år. I märgens och märgstrålarnes celler
funnos i rikaste mängd kristallgrupper af sandkorns
storlek, hvilka "nu i oräkneligt antal återfinnas
oförändrade i de nämnda cellernas tillhårdnade
för-multningsprodukter och fasthänga på maskornas
insida. Fig. 5 visar oss en dylik stjernformig
kristallgrupp; och endast i denna prydliga form tyckes
den oxalsyrade kalken, af hvilken dessa kristaller for
det mesta bestå, uppträda i Opuntia’ns celler. Det
skulle icke vara svårt att för kemisk analys i rent
skick hopsamla en ansenlig mängd sådana kristaller,
så att jag vågar framhålla närvarande värt såsom en
den vigtigaste fyndort för växtkristaller. För öfrigt
må här anmärkas, att små kristallers förekomst i det
inre af lefvande växters celler är någonting ganska
vanligt.
Vedens mikroskopiska sammansättning se vi i figg. 2-4,
hvilka under ungefår 200 gångers förstoring visa
ett litet stycke ved i längdsnitt (2) och bestående
af vedceller (a) och kärl (6), samt i ännu starkare
förstoring ett ensamt kärl (3) och en ensam vedcell
(4).
Af detta Opuntiavedens betraktande framgår,
att den väl egnar sig till utgångspunkt, om man
vill lära känna den lagervisa tillväxten af andra
dikotyledonväxters ved.
Huru och efter hvilken plan bygger snäckan
sitt skal?
Omnia mea mecum porto - allt, hvad jag eger, bär
jag på mig - är antingen den utfattiges eller den
resfårdiges valspråk. Med allrastörsta skäl kunna
snäckorna säga detsamma, då de oaflåtligt tillochmed
bära sitt hus med sig. Oaflåtligt, ty det är en tyvärr
ännu alltför vida utbredd villfarelse, att snäckorna
kunna lemna sitt skal. De kuhna tvärtom gälla som
sinnebilder af de öfverdrifret husliga menniskor,
som aldrig känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
