Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru och efter hvilken plan bygger snäckan sitt skal?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Kretsmunsnäekans, Cydostoma elegans (fig. 10),
och venstersnäckans, Clausilia (fig. 13), skal äro
uppvind-lade kring en linieformig axel af någorlunda
lika längd och kunde derför häfta skäl att vara
mycket lika hvarandra; men, den förras vindlingar
tilltaga utomordentligt hastigt i vidd och äro
bukigt -uppsvälda; den sednares deremot tilltaga
ganska långsamt och blifva öfverhufvud obetydligt
vida, hvarjemte -de äro temligen platta. Oaktadt
öfverensstämmelsen hos axeln förete derför dessa båda
skal stor olikhet i form.
Ett öfver en kägla eller snarare öfrer en blott tänkt
kägla, ett kägelformigt rum, vindladt skal, och som
jag knappt ansett nödigt att afbilda, måste, nedifrån
betraktadt, visa en- trattfor-mig fördjupning, som
sträcker sig från undersidan upp till spetsen.
Till de oss förut bekanta två omständigheterna,
hvilka verka bestämmande på skalets form, kommer nu
ytterligare formen och längden af den hålkägla, som
sjelfva skalet utgör. I första hand är det regeln,
att denna hålkäglas tvärgenomskär-ning skall vara
cirkelrund, likasom den eller bottenytan på en
sockertopp är. Naturligtvis förtjenar hålkäglan
egentligen endast i detta fall namnet kägla. Är hon i
tvärgenomskärning half-cirkelformig, halfmånlik, tre-,
fyr- eller femkantig, hvilket allt också inträffar,
så utgör hon icke längre någon ren kägla;«men vi
kunna tänka oss, att dessa olikheter i tvärsnittets
form måste utöfva ett vigtigt inflytande på hela
snäckskalets form. T de flesta fall, men likväl
icke alltid, återgifver skalets mynning formen hos
vindlingarnes tvärsnitt.
Fig. 8 "och 8 b bör i skalet af en snäcka från
Antillerna, den s. k. bikupan, Pupa uva, och i dess
längdsnitt - som i följd af skalets fasthet här
kunnat lätt åstadkommas - visa oss, i huru hög grad
det inre af ett skal med många vindlingar liknar en
spiraltrappa.
Stundom tvingas snäckorna genom störande inflytelser
att aMka från den byggnadsplan, som tillhör deras
art. Ett dylikt exempel visar oss fig. 11, som är
en långt utdragen tillfällig form af den. vanligen
vida mer klotformiga allmänna trädgårdssnäckan, Helix
hortensis. Den linieformiga axeln är här dubbelt så
lång, som eljest hos denna art är vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
