Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barkborren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
de flestas öde - tjena till föda för mesar och
hackspettar och andra den stackars svårt hemsökte
skogsvårdarens befjädrade bundsförvandter.
Sådant är lefaadsloppet för denne medlem-’af det
lilla, men mägtiga parti’, som forstmannen fruktar
som den lede fienden. Huru stor orsak han dertill
har, torde framgå ur några äldre uppgifter om
skogshärjningar, vållade af granbarkborren, hvilka
jag straxt skall meddela.
Utseendet af en ’masktorkad’ skog måtte, att döma
af enstaka träd, ty endast sådana har jag sett,
göra ett bedröfligt intryck. Närmaste följden är,
att trädet förlorar alla sina barr, sedan det törut
antagit en röd färg, och äro vi äfven genom löfträden
och lärkträdet vana vid anblicken af bladlösa träd,
så ser likväl en död gran vid första ögonkastet ut
som ett lik, icte såsom ett blott för en tid barrlöst
träd. Alla fina skott förtorka mycket snart och
kröka sig liksom krampaktigt tillhopa. Stammens och
grenarnes bark blifver torr, missfårgad, spricker
slutligen upp och afflarnar i stora flagor från
veden, och denna ändtligen visar icke längre sin
rena, nästan köttröda färg, utan blifven askgrå,
multnar lätt o,ch förlorar betydligt i värde..
Men detta vedens försämrande i godhet och brukbarhet
är icke den enda olägenheten. En icke mindre består
deruti, att en omfattande masktorka förorsakar stor
oreda och ingriper högst störande i den reglerade, på
många årtionden i förväg beräknade hyggesordningen. Då
man således för tillfallet måste fälla för mycken,
om ock sämre, skog, så uppstår sedermera brist, då de
förhärjade skogsbestånden enligt den för skogens vård
uppgjorda planen borde hafva kommit till afverkning.
Ser skogens förvaltare, att den lede fienden tager
öfverhand inom revieret, så fäller han de värst
angripna, halft huggbara skogsbestånden, men låter
dem ligga qvar som fångträd ända tills larverna
börjat utbildas, afbarkar derpå träden hastigt
efter hvarandra och bränner upp barken jemte de
deri huserande insekterna, så framt icke het och
torr väderlek kommer honom, till hjelp, ty under
sådan omkomma snart de blottade, späda larverna,
hvarigenom han får barken i behåll och kan draga gagn
af den såsom bränsle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
