Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjellväxterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Laserpitium) eller strätta (Angelica), samt om
Tistelborren (Onopordon) i gruset af nedrifha hus
eller kullfallna ruiner.
Betrakta vi åter bladformernas mångfald, så ligger
just mest i dessa en öfverraskande omvexling hos
karakteren i slättlandets växtlighet. På den tysta
skogsängen vaja i morgonvinden de upprepade gånger
i ytterst små flikar findelade bladen af någon
Peucedanum-art, under det att vid sjön icke långt
derifrån kafveldunet, igelknoppen och svärdsliljan
(Typha, Sparganium ramosum och Iris Pseudacorus),
jemte kanske ännu några flere, med sina blad bilda
en skog af saracensablar ofvan vattenspegeln.
Likväl finnes det äfven bland slättlandets växter ett
pygmé-folk. Ett sådant utgöra isynnerhet de i sand
växande, hvilka i den magra jordmånen icke kunnat
skjuta upp till något kraftigt slägte och derför
fogat sig efter ordalydelsen i talesättet ’hänga
fast vid sin torfva’ och, om de flyttas i bättre
jord, snart dö ut, sedan de under några generationer
antagit en yppigare gestalt. Vi behöfva icke uppsöka
stora sandhedar, för att lära känna sandgrundens
inflytande på växtlighetens karakter, ty hvarje trakt
har åtminstone ett litet, inskränktare område af sand,
och huru litet detta än månde vara, märka vi derstädes
genast dess inflytande på vegetationen.
Äfven den magra åkerrenen, beteshagen, det ödelagda
skogsfältet, hålvägens solsida göra sitt urval efter
storleken bland de växter, som gästa hos dem.
Men alla dessa dvergformer äro blott undantag, som
förlora sig i det stora helas vexlande mångfald,
ehuru de stundom vårderas af någon uppmärksam qvinlig
vän till naturen, som, lockad af de framför henne
stående växtdvergarnes genast observerade ovanlighet,
plockar sig en miniatyrbukett, i hvilken allt efter
årstidens beskaffenhet antingen violblomman eller
den täcka timjan utgör det doftande elementet och
vårfingerörten eller ängsnejlikan åstadkommer den
gula eller röda färgeffekten.
Här på dessa magra ställen finna vi växtrikets
proletärer och i dem fjellväxternas förebilder, ja i
några dessas trogna motbilder. Men Cellväxterna lida
icke brist på näring, och icke derför är det, som de
utgöra ett dvergfolk, ty ofta är deras växtplats rik
på mylla och lösliga salter. Snarare är det den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
