Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En växtens metamorfos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
stamdelarne, nämligen stammen eller stjelken och
roten med deras grenar, samt de på den förra och
hans grenar sittande, merendels till ytor utbildade
bladen. De förstnämnda bilda axeln, på hvilken de
sistnämnda hafva sin plats.
Här hafva vi till en början, för att vinna korthet,
följt det hvardagliga uppfattningssättet, enligt
hvilket roten skulle vara en bildning af samma
betydelse som stammen,-då man ju hos ganska många
ettåriga, växter, t. ex. hos en löf kojplanta, ser
stjelk och rot så öfvergå i hvarandra, att man knappt
kan angifva någon gräns mellan dem.
Men då vi nyss blott i motsats mot bladbildningar
benämnde stjelken (eller hos träd stammen) med dess
förgreningar axel, måste vi nu strax bekänna, att
roten icke bör kallas axel i samma mening som stammen,
emedan roten aldrig kan frambringa bladbildningar.
På grund häraf skulle växten icke hafva två, utan
tre hufvuddelar: rot, axel och bladbildningar.
Låtom oss nu inskränka oss till de båda sednare
och med ledning af det afbildade exemplet se till,
huru metamorfosen hos dem röjer sig, utan att vi
derför tillämna någon omfattande framställning af
denna vigtiga del inom organläran. Dervid måste
emellertid betonas, att vår såsom exempel valda
afbildning, likasom hvarje exempel, icke bevisar, utan
blott belyser, och att den aftecknade Primulan, som
allmänt blommar i våra trädgårdar, egentligen snarare
faller inom området för läran om missbildningar,
Teratologien, än inom metamorfosläran, tvenne
områden, som, ehuru de stå hvarandra ganska nära,
likväl måste noga åtskiljas. Metamorfosläran, på
hvars klara begränsning och uppfattning Sch l e i d
en har nedlagt stora förtjenster, grundar sig på .de
särskilda växtorganens utvecklingshistoria och är i
sjelfva verket intet annat, än hvarje enskildt organs
hänförande till ettdera af de båda grundorganen,
axel-eller bladorganet.
Mutadt af deras skönhet, uppreser sig vanligen vårt
omdöme emot att anse blommorna för bladbildningar
och således i grunden för detsamma som örtblad, och
allraminst känner man sig hugad att erkänna ståndarne
med deras ofta långa, hårfina strängar för blad och
att nödgas kalla dem ståndarblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
