Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bläckfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
alla- hufVudfotingarne lika och enbart läderfårgade
ut, men under lifstiden äro de, såsom våra
afbildningar visa, merendels på olika sätt
fläckiga. Jag har på södra Spaniens fisktorg endast
sett döda bläckfiskar eller sådana, som i säljarnes
korgar åtminstone voro nära döden, och kan derför af
egen erfarenhet icke meddela något derom. Philippi,
som ofta gifvit akt på dem i Neapel, yttrar sig
härom sålunda: «Då dessa djur röra sig eller retas,
så visar sig ett underskönt färgspel på hudens,
särdeles ryggsidans, yta. I den ursprungliga färgens
ställe träder en mörkare, i det att kroppen på
en gång likasom öfvergjutes af mörka fläckar och
breda band. Men derunder förblifver fläckar-nes
form knappt en sekund oförändrad, utan lik lekande
vågor eller en under huden utgjuten vätska tyckes den
mörka fårgen svalla från ett ställe till ett annat,
och det, som i ena ögonblicket var ljusfårgadt, är
i det följande ögonblicket alldeles mörkt. Orsaken
till denna underbara företeelse äro de särskilda,
i huden befintliga små rummen, som innehålla olika
färgämnen. Vanligen plägar ett öfre lager innehålla
ett mörkare, violett, ett djupare liggande lager ett
ljusare, gult färgämne. En apparat af fina trådar,
till hvilka nerver gå, tjenar till att sammandraga
och utvidga dessa små fårgsäckar, hvilkas yta kan
förstora sig ända till fem gånger, hvarvid de få
bugtiga och vågiga kanter.»
Så oaptitlig som en korg full af bläckfiskar ser ut,
emedan de i den likna en äcklig röra af inelfvor ur
ett slagtadt svin, ätas de likväl. Emellertid har jag
i Spanien aldrig sett dem i större mängd på torgen.
Många hufvudfotingar blifva temligen stora; man finner
nämligen några arter, som till yttersta fotspetäarne
äro 6 fot långa. Dessa äro på goda grunder fruktade
af sydhafsöarnes infödingar, ty hvad de en gång hafra
fastsugit sig vid, det los-släppa de icke åter så
lätt. Eedan i det föregående kallade jag det afbildade
djuret Polyp. Detta är det namn, som de gamle gåfvo
detta djur, och kanske begagnas detta, i flerfaldig
mening använda och alltid med en viss rysning
uttalade namn, rigtigast om dessa djur. Sjöfarande
hafva historier om polyper af så jettelik storlek,
att de med en af sina långa armar skulle hafva ryckt
menniskor ur båten, ja fattat tag i fartygets mast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
