Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet sandkorns irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilket skickelsedigert leftiadsskede förestår icke
nu vårt sandkorn? Tid efter annan samma väg kommande
tillflöden, häftiga hvirfvelvindar, som uppfångas
af denna lilla dalkittel, samt kretsrörelsens svaga
dragningskraft tillåta det icke att hvila der,
hvarest det råkade komina i sjön, utan fora det
allt djupare och djupare, närmare och närmare till
de slukande svalgen – det har att motse en verklig
helvetesfård. När och hvar skall återkomsten i
dagsljuset blifva dess lott? Skall det icke måhända
under denna hemska färd alldeles tillintetgöras af
de oafbrutet framdrifvande och påskjutande krafterna?
Ett qvartskorn af en vickerärts storlek är likväl
icke så lätt att förstöra; visserligen torde hvarje
ögonblick, som bringar det i beröring med vatten,
borttaga något af det, men detta kan icke vara mer, än
något så oändligt litet, att tanken på denna oändligt
långsamma upplösning gifver oss en aning om materiens
oändliga delbarhet.
I en mycket längre ned belägen dal, på alpkedjans
lägsta afsats, och blott hörande till bergsregionen,
har växtlifvet utvecklat hela sin rikedom. På de
skuggiga sluttningarne hafva bok och lönn tagit en
hel armé af skogsörter, ormbunkar och mossor under
sin höga protektion, hvaremot solsidan är betäckt
med gröna mattor, hvilkas växter bilda en tydlig
öfvergång till fjellväxternas täcka dvergslägt,
ty dessa finnas här ännu blandade med de lägre
afsatsernas mer storväxta former. För dens erfarna
öga, som känner alpflorans växter, är det en rigtig
kongress af representanter från olika höjdgrader;
tillochmed låglandets daggkåpa, Alchemilla vulgaris,
står här nästan bredvid sin alpsyster, A. alpina,
med dess silverglänsande småblad.
Midt i sluttningen, i ordets fulla mening bland
blommorna, framspringer en stark källåder, hvars
kristallklara vatten i sakta lutning nedåt sipprar
fram öfver en bädd af hvita småstenar, och allt
häntyder derpå, att det aldrig tryter denna källa
vatten, men att hon också aldrig har mera sådant,
än som hon kan rymma. Vi hafva ett af den lilla
fjellsjöns underjordiska aflopp framför oss.
Några få hundra steg nedom detta sitt ursprung samlar
sig vattnet i ett litet bäcken, likasom ville det
hvila ut efter det långa, mödosamma krälandet genom
mörka klyftor och samla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
