Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våren är kommen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
ängen, så att de hals Öfver hufvud jaga framåt såsom
fega syndare framfor den straffande hämnaren, till
dess de blindvis kasta sig på insjöns svällande yta,
der de till slut sjunka ned och for* vandias till
det enda, hvartill de numera duga, nämligen dy och
gyttja*
Igenkånlig för den med våren förtrognes öga, står
hår redan i knopp en skara hvitsippor på skogsängen,
som ännu väntar på sin grönska. Snart skola de fritt
lyfta sina hufvuden ur de omsvepande tre bladen och
vända sitt ännu slutna öga mot solen. Der står redan
i den fuktiga skogens bryn under en hasselbuske den
styfva Fjällroten såsom förtropp på sin post. Trotsigt
framskjutande sitt brynta, skäggiga blomansigte ur de
breda skärmbladen, upplyftade denna växt under natten
på sina starka skuldror en hel börda af vissnade
blad. Tätt der bredvid står i Ouldpudran en sinnebild
af ’jemnlikhet och broderlighet’, ty hon tål icke,
att ett enda af hennes blomster» barn höjer sig öfver
det andra; de stå alla samtidigt och lika anspråkslöst
blommande, tillhopa bildande eti jemnhög grupp.
Violblommorna, som förut utbjudits åt oss pä
stadens gator, äro icke nu längre vinterväxthusets
svagt doftande fosterbarn; här stå de i det torra
skogsbrynet och hafva utvecklat sina blommor före de
ännu hoprullade bladen. Gif akt derpå, att luktviolen
är förebilden till en stat, som föryngras genom
kolonier. En mängd små, blommande plantor sammanhänga
förmedelst smala fotslånga grenskott med moderväxten.
Här, hvarest luft och sol fritt kunna tränga in i
den af* lofvade skogens öppna flank, finna vi marken
mera fri från det förflutnas multnande lemningar. Här
stå vårens två ordinarie härolder, dess klockare och
portvakt, för att ringa till grafven vinterns brutna
makt och för att öppna vårhimmelens port, nämligen
Snöklockan* och Himmelsnyckeln.* De vissnade löfvens
liflösa börda anade icke, att under henne och i, trots
af henne dessa båda i det qväfva mörkret helt stilla
rustade sig, att, då tiden vore kommen, infinna sig
på sin post.
* För att kunna bibehålla originalets bildspråk hafva
dessa begge växtnamn haf blifvit ordagrant öfversatta,
helst som det sednare äfven lär begagnas i vissa af
våra provinser. De vanliga svenska namnen äro eljest
Snödroppe (Galanthus) och det allmänt bekanta Gul l
vif va (i södra Sverige allmännast benämnd Majnyckel),
Ö. a.
Rossmässler.
A J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
