- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
237

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Wengern-alpen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

afrundade Munken, som i sin ordnitig genom en i det
närmaste alldeles liknande bugt afsöndras från hela
gruppens kärnpunkt och derigenom får sin regelbundna
form. Men hela morgonsolens glans faller på denna
kärnpunkt, hvaraf den längst bort liggande och derför
liksom blygsamt tillbakadragna delen, Jungfrun,
samt till venster bredvid henne och framfor henne
Silber-horn, som med henne täflar i namnets och
glansens renhet, stråla i bländande hvitt.

Man måste rentaf tvinga ögat, att i denna outsägligt
sköna totalbild, som åt vester fortsätter ännu längre,
uppsöka dal- och höjdbildningarnes enskildheter;
ty totalintrycket är så öfverväldigande, att man i
början tänker lika litet på dess analyserande, som
vid anblicken af en blomsterbukett. Och äfven om till
slut behof vaknar hos oss, att uppsöka ordning och
sammanhang i de klyftor och dalgångar och bergkammar
och spetsar, som bilda bergmassans yta, så falla vi
åter offer för en synvilla, Jivilfeen blott här uppe
i den rena alpluften är tänkbar, ty det är just denna
alpluftens genomskinliga klarhet, som orsakar henne.

Ju skarpare vi betrakta do bländande hvita eller i
skuggan gråa snömassorna der borta på andra sidan,
i desto finare och tydligare detaljer upplösa de sig,
och vi tycka oss se ett prydligt litet bergparti i
upphöjdt arbete, der vår fot, om vi kunde komma dit
öfver, visserligen icke skulle finna det så beqvämt
som våra blickar, men der likväl ett kringströfvande
skulle vara möjligt. Luftens klarhet bringar det,
som endast genom afståndets storlek är litet, så
nära intill oss, att vi verkligen anse det vara
litet. Denna Cellmassas nedom snögränsen liggande,
plötsligt tvärbranta fot förefaller oss så närbelägen
och i samband dermed Trummletendalen såsom en så smal
och trång klyfta, att vi tycka oss, om icke just med
en pil, åtminstone med en gevärskula kunna skjuta
dit öfver; och det kan hända oss, att vår förare
utskrattar oss för vårt misstag, om vi låta honom få
del deraf. Vårt afstånd till bergväggens närmaste och
i jemnhöjd med oss midt öfver belägna punkt uppgår
sä-< kert till mer än en timmes väg. Huru långt bort
ligga icke sedan de långt tillbakaträdande, tusentals
fot högre upp belägna snöfylda klyftorna!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:39:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free