Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två vandringar ut i det fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
att veta det, det aflägsna stridstumultet, då de
kasta fulla händer med dam på hvarandra. Likasom
ville oskulden bota för de äldres synder, strör här
en liten gosse i ett öfvermått af yrhet askgrått dam
på sin ännu mindre systers hufvud.
Leende afstå vi åt den yra proletärungdomen det, som
den kallar det fria, och rigta skyndsamt våra steg
mot dessa vidt greniga, tätt lofvade svartpopplar,
hvilka omgifva en liten bydamm. Vattenmärket sitter,
i form af ett grått öfverdrag på vassinfattningen,
högt öfver den nuvarande vattenytan, ty den -ihållande
hettan har beröfvat dammen en stor del af dess vanliga
vattenförråd. Vi se derför också talrika fotspår af
de badande gässen aftryckta i en bar dybädd invid
stranden. Härifrån begifva vi oss vidare på en
sönderkörd, stenhård, men åtminstone damfri väg,
som begagnas af landtfolket, hvilket här likasom
öfverallt i den stora stadens omedelbara närhet idkar
trädgårdsskötsel.
Vi befinna oss nu på det område, som Leipzigboen
.benämner ’kålgårdarne’, ty här växa alla de
grönsaker, som han förbrukar. Grönsaksodlingen
försonar på visst sätt med åkerbrukets enformighet;
den försöker att inlägga någon mångfald i det
tröttande enahanda* Dertill bidraga ock här de
redan omnämnda svartpopplarne, som i oordnade
grupper och rader än här, än der afbryta slättens
enformighet. Hvad kan det väl vara, som gjort just
detta träd till den tyske landtmannens älskling? Dess
vida kringgripande rottelningar, den likformiga,
gråa, sprickfulla barken och den genom toppning
påtrugade lika formen har på många orter förskaffat
detta lifskraftiga träd namnet poppelvide. Detta
jemte en låg, lefvande häck beskugga framför oss en
gångväg, åt, hvilken den med sin stads omgifningar
förtrogne Leipzigboen gifver det stolta namnet
’poetgången’. Virgilius skulle genom det, som man
här ser och - luktar, kanske känt sig inspirerad till
ett Georgikon.
Utan att blifva inspirerade gå vi öfver Leipzigs
skaldestig och välja en af de många småvägar, som
genomkorsa grönsaks-fälten. Allestädes se vi, att det
råder brist på regn. De smala dikena, som äro nästan
öfvertäckta af yppigt gräs, föra knappt numera något
vatten till de små samlingsgroparne, hvarur man plägar
hemta det. Den mörka, rikt gödslade jorden är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
