Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En resdag i södra Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Den 11 Maj 1853 befann jag mig i Malaga och, enligt
min dagbok, ty mitt minne har blott bevarat det
angenäma - i den obehagligaste stämning. Sedan tre
dagar väntade jag fåfångt på en förändring i det
kyliga regnvädret, hvilket i mitt hemland sällan vid
denna årstid är så ihållande. Jag kunde knappt tro
att jag var i Malaga, oin hvilket skalden sjunger:
Malaga la hechicera, La del eternat primavera, La
que bana dulce el mar Entré jazmin y azahar. *
Sedan jag under hela färden från Granada varit
föga lycklig i mina konkyliologiska forskningar,
som utgjorde bufvudsyftet för resan, hade mina
förhoppningar om bättre framgång varit rigtade
på Malaga. I denna berömda handelstads förnämsta
värdshus, Fonda del Oriente, fick jag icke en
gång godt vin och ofta rentaf dålig mat. Min vagn
eller snarare min två-hjuliga reskärra, ty något
annat är icke en Tartana, var jemte min packning
samt Eamon, min saktmodige mulåsnekusk, och den
late Paco, min tjenare, inqvarterad långt från min
Ponda i en billigare Posada. Ramon och Paco tycktes
trifvas bättre i Malaga än jag, ty de använde hela
sin vältalighet för att öfvertala mig att stanna här
tills bättre väderlek inträdde. Men till slut uttalade
jag det allsmäktiga no quiero (jag vill icke), de
sjelfsvåldiga spanska barnens första och ’sista ord,
och så afreste vi klockan 9 på morgonen den 13 Maj
från Malaga under ett fint, kallt duggregn.
Förtretad och äfven kroppsligt illamående, satt jag
hopkrupen på den lilla plats i TartanaX som mina
växtbundtar, lådor, press, portör, en spritankare
o. s. v.’ lemnade mig öfrig. Utanpå vaxduktaket,
som likt taket på en gondol hvälfver sig öfver detta
pinorum för en resande i Spanien, hängde en fyld Bota
(vinsäck) med tättre vin, än det jag funnit på min
dyra Fonda’s bord. Tålig som ett offerlam lät jag
mig af Bamons egensinniga mula transporteras framåt
i packvagnsfart. Den tid var längesedan förbi, då
jag plägade blifva förbittrad öfver detta
* Malaga det undersköna,
Med sina lunder evigt gröna, Der hafvet varmt och
soligt står Ibland jasminers blomstersnår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
