Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En resdag i södra Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
hos oss är skroflig och smutsfårgad, är här
glatt som kroppen på en ål och af rent grågrön
färg. Att jag nyss kallade den framfor mig synbara,
stora trädgruppen ett samhälle, har sin grund i en
företeelse, som jag redan i hemtrakten hade iakttagit
hos svartpoppeln. Hvarhelst nämligen dessa träd,
utan att vara blandade med andra trädslag, stå tätt
tillsamman i större antal, der bilda de alltid ett
sammanhängande, afslutadt helt, så till sågandes
en samhällskropp. I en dylik grupps öfre konturer
kan man icke urskilja de enskilda trädens toppar,
de sammansmälta i en innerlig förbrödring, hvari
individen försvinner. En vacker bild af trofast
sammanhållning.
Vi närmade oss nu Velez-Malaga, och pittoreska
berg tycktes från alla sidor hafva ryckt fram, för
att med ett förtjusande landskap omgifva den lilla
mohriska staden. Den yppigaste växtverld framsköt
ur den vattendränkta och soluppvärmda jorden. En
bred flodarm, sannolikt Rio de Velez sjelf, skar
tvärs öfver vår väg. Att ingen bro fanns, förundrade
mig icke, ty det arma, misshandlade Spanien är just
landet med floder utan broar och broar utan floder. De
sednare träffar man der, hvarest den förskräckliga
skogssköflingen har helt och hållet eller för vissa
tider beröfvat floderna deras vatten. Min Tartana blef
en ny Charons färja för ett par män, hvilka liksom jag
ville komma öfver. Jag bevisade dem den tjenst, som
i Spanien vid dylika tillfällen hvemsomhelst fordrar
af hvemsoinhelst, och som aldrig någonsin vägras.
Några minuter derefter foro vi in i det vänliga
Velez-Malaga. I den blygsamma, men renliga Posada de
los Cabal-leros, lärde jag att anse mig som en spansk
Caballero, hvilket icke bör synas obetydligt för den,
som vet, af hvilken skön och stolt sjelfkänsla en
sådan man är intagen.
Sedan jag i den ridderliga Posada’n något ordnat
min klädsel, gick jag ut i sällskap med min Paco,
för att taga staden och dess omgifning i ögonsigte,
hvartill de högt belägna ruinerna af ett kastell tätt
invid eller egentligen inom sjelfva staden tycktes
erbjuda bästa tillfället.
Eussinens stad gör ett, särdeles i södra Spanien,
icke så alldeles vanligt intryck af renlighet och
välmåga. Husens enkla, hvita färg, troligen en
qvarlefva af den orientaliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
