Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En resdag i södra Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
het, och jag, den saktmodiga, i själ och hjerta
ödmjuke tysken, blef grof mot min spanske tjenare. Han
åberopade sig på värden. Jag frågade denne till
råds. Han bekräftade Eamons utsago och uppmanade mig
att söka närmare underrättelser hos en engelsman, som
just nu till häst anlände från det håll, dit jag ville
fara. Detta .underlät jag, emedan jag icke tycker
synnerligt om de engelska turisterna. Jag nöjde mig
med värdens och några tillkallade grannars okonstlade
försäkringar, att det ’till Motril verkligen icke
fanns annat, än en ridväg.
Aldrig har jag grundligare än denna gång förbannat det
goda råd, som en god vän i Murcia hade gifvit mig,
hvilken för en till sju veckor bestämd utflygt hade
plottrat på mig den fördömda Tartana’n, som redan
flere gånger varit mig till hinders. I dag slog det
mig också för första gången för hufvudet, att jag
under den på resan tillbragta tiden alltsedan 19 April
väl hade mött otaliga ryttare, men knappt två eller
tre Tartanor eller Galerer (fyrhjuliga resvagnar).
Nu återstod mig endast valet att vända om till
Malaga eller att taga den norra vägen öfver de vilda
Alpujarras-bergen till Granada, hvarifrån jag hade
kommit. Jag valde det förra.
Arma Spanien! I din fruktbaraste trakt äro
närbelägna hamnplatser icke ens sammanbundna genom
en kärrväg! Och dock var detta endast ett mycket
litet kapitel i registret på den spanska regeringens
underlåtenhetssynder. Af sådana hade jag redan lärt
känna många och skulle än ytterligare få lära känna
många. Huru häpnade jag icke, då jag sednare på den
så mycket trafikerade kustvägen mellan Valencia och
Barcelona vid Amposta icke fann någon bro öfver Ebro.
Om Motril hade jag gjort mig stora förväntningar. Men
utan stort penningoffer, och till sällan afgudatjenst
var jag icke nog starkt förberedd, kunde jag icke
blifva qvitt min Tartana. Jag måste alltså dit,
som jag icke ville.
Som jag icke hade lust att förevisa mitt förtretade
ansigte på de folkuppfylda gatorna, satte jag mig vid
fönstret i min tomma kammare och läste i det spanska
folkets själ; jag stirrade nämligen en lång stund på
orden constitucion o muerte (konstitution eller död),
hvilka i stora svarta bokstäfver stodo hotande öfver
rådhusets portal. Jag var i det ögonblicket icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
