- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
300

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För de små

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300

andre icke hade tid eller var hindrad att sjelf
sköta den. Då ögat icke hade tid, så öfvertog örat,
eller tungan eller näsan eller handen, hvari känseln
företrädesvis har sitt säte, att hjelpa er se.

Nå men, med örat eller näsan kan man väl icke se
heller? Likväl går det! J skolen strax få veta
huru. Jag vill för er berätta en liten historia,
som skall bevisa detta.

Vid fönstret i jordvåningen stå två syskon,
af hvilka den ene, brodern, är blind. De vänta
begge på sin fader, som skall komma hem till
middagsmåltiden. Begge luta sig ut genom fönstret
för att se efter den väntade. Likasom med en mun’
ropa begge: «Nu kommer han!» Han är visst ännu på
tvåhundra stegs afstånd. Systern ser och igenkänner
honom lätt. Men den stackars brodern! Han ser honom
just med örats tillhjelp. Fadern talar med någon som
är i hans sällskap, och då det stackars barnet icke
kan se sin fader med ögonen, så gör örat ögats tjenst;
barnet ser i sitt inre fadern med örats tillhjelp.

J hafven alla redan många gånger sett med
fingerspetsarne. Tron J det? Det föll en qväll
något från bordet på golfvet, kanske ett litet mynt
eller en strumpsticka. J togen upp det, ehuru J icke
kunden se det. J trefvaden omkring på golfvet med
fingerspetsarne, tills J baden funnit det. Således
sågen J det med fingrarne, i hvilka känselsinnet är
finast, snart sagdt mest förståndigt.

J sägen: men så förståndig, som ögat, är likväl
fingerspetsen icke. Ögat ser på afstånd, fingerspetsen
blott det, som han vidrör.

Det är sant; men det inträffar emellertid fall,
då fingerspetsen är klokare än ögat, ja, då sjelfva
näsan och tungan äro , klokare. J skolen snart
medgifva det och inse, att J visst alla sjelfva hafven
upplefvat sådant.

Man har på den’ svarta vaxduken, som täcker ett bord,
uthält litet af två vätskor bredvid hvarandra. Den
ena är vatten, den andra olja. Men J kunnen icke
med ögonen urskilja hvilken af de begge fläckarne,
som är olja, och hvilken vatten. Ögat lemnar er der
i sticket. Hvad gören J då? J doppen fingerspetsen
i dem, och då kännen J lätt det hala och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:39:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free