- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
310

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre för en

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. ".> ’’^l* . ’ ’"’ ’" . . . v . ".
* - "’, <; .’">-* fc-

310

l

.«Nå, hvad menar du med det?» frågade den andre med
ett försmädligt skratt.

«Det skall du strax få höra. Du gjorde fullkomligt
rätt i att icke köpa toppen, om du hade rätt deri,
att sådana träd endast falla för åverkan. Men äfven
skogsförvaltaren fåller dem, ja, han måste falla
dem, så ondt det än gör honom att behöfva döda träd,
som stå i sin frodigaste, kraftigaste tillväxt.»

«Nå, hvarför måste han då det?»

«0m de unga träden vid den ålder, då de skola börja
utveckla sig till grofva träd, stå för tätt tillhopa,
så att de börja vara hvarandra i vägen. Då måste ofta
två eller tre bereda utrymme åt det fjerde, hvilket
kanske icke är af kraftigare växt än de sjelfva. Man
kallar detta ’hjelpgallring’.»

«Detta kan jag då begripa», sade den andre åter
blidkad, «ehuru det likväl i sådant fall vore bättre,
att redan från början icke så eller plantera de
stackars träden så tätt, än ätt sedermera husera
så grymt med dem. Läggen således detta på minnet»,
- ropar han till sitt folk - c<nästa år skall en
silf-vergrantopp köpas!»

«Jag måste äfven i detta afseende taga
skogsförvaltaren i försvar», svarade vännen, som nu
icke vidare kunde hjelpa till med granens klädsel,
utan stälde sig emot dörren, bakom hvilken de otåliga
barnen väsnades; «han har nämligen ännu mindre än
jordbrukaren i sin magt att bringa hvarje utsådt frö
till groning; och derför måste han alltid ’så tjockt’,
det går nog ändå rätt ofta ’tunnt upp’. Och ville han
nu strax i början sätta de små plantorna lika glest,
som de efter 80-100 år skola stå såsom gamla träd, då
skulle de genom denna isolering snart och ohjelpligt
öfverväxas af ogräs.»

«Du har rätt, bäste vän!» svarade husfadern, som nu
blifvit färdig med sitt göromål, och stälde sig med
armen om sin hustrus lif midtför vännen, «det är ju
på samma sätt med menniskorna, Af hundra barn födda
på samma år - huru många är det väl som hinna till
kraftfull medelålder?»

Då ljöd det med späda och ännu spädare barnröster från
dörrens andra sida: «Kunna vi icke få komma snart?»

Detta förbytte med kärlekens allmagt den tår af oro,
som hade beledsagat den nyss uttalade tanken, i en
glädjetår. För-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:39:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free