Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedplockerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
icke här ut! Frodiga snår af ungskog omvexla med
gamla, for yxan mogna bestånd, tallar med granar,
och än här, än der sträcker en enstaka bok mellan
granarnes grönska sina spetsiga grenar fram öfver
vägen och låter det svaga luftdraget locka af sig de
guldgula bladen.
Men hvad är detta? Kommer måhända en präktig hjort
fram ur skogen? Det knakar, som om han med hvarje
steg trampade på torrt ris. Ja, torrt ris är det
nog, men ingen hjort, utan vedplockerskor är det,
som sönderbryta det.
Se der en jettestor risknippa, som tyckes gå af
sig sjelf. Den betäcker fullkomligt sin från oss
bortvända bärarinnas krökta rygg, och släpande efter
henne upprifver den, prasslande, de torra lofven på
marken och afsliter upptill trädens nedhängande,
torra qvistar. Vi veta nu, hvem som har sopat
vägen. Här se vi äfven Vedplockerskan enda tillåtna
verktyg begagnas. Of- < verst på en fullt tio alnar
lång stång är en träkrok - all slags metall är här
bannlyst - fastbunden, och med ett kraftigt ryck
nedbryter qvinnan med dess tillhjelp torra grenar från
träden. Men ve henne, om ett par gröna barr ännu sitta
qvar på dem, eller om brottytan för skogvaktarens
erfarna ögon röjer grönskande lif.
Nu kommer en vedplockerska med sin fulla börda ut på
vägen och släpar sin långa krok efter sig, hvarigenom
vi nu också få veta, huru den der gröfre fåran på
landsvägen uppkommit.
Der kommer äfven skogvaktaren, ty hans inblandning är
dylika dagar stundom behöflig, om han också alltid
utöfvar den med mensklighet. Han har verkligen
nyss händlagt polisgöro-mål i skogen, ty han har
i handen en repbundt, som han tagit i beslag af en
’åverkarinna’, hvilken således nu icke kan bära hem
sin risknippa. Kanske hade hon en gammal handskära på
sin stång, eller spände hon den, för att afbryta en
tjock gren, mellan två tätt intill hvarandra stående
unga granar, hvilka nu sannolikt blifva sjuka och
brandiga.
Men gjorde icke qvinnorna klokare, om de arbetade,
och föy inkomsten af arbetet köpte sig god ved? För
det första är detta lättare sagdt än gjordt, och
för det andra må* man icke för ringa uppskatta deras
förvärfskälla. Ett enda exempel torde vara nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
