Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron på under i naturföreteelserna, samt den förderfvade smaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 ’ /
é
hvilken verksamhet skall väl en handpåläggning kunna
utöfva på ett gammalt, öppet sår eller på blinda
ögon? Kan väl en förnuftig menniska här tänka sig ett
naturligt förhållande mellan botemedlet och åkomman?
Hvarje ärlig läkare tillstår, att han endast för ett
ringa antal af sina lyckade kurer kan med säkerhet
påstå, att det är hans föreskrifter, som medfört
tillfrisknandet. Att detta följde efter läkemedlens
användning, är icke något bevis för sambandet i orsak
och verkan mellan begge. Om man kunde med blicken
följa, huru det intagna läkemedlet förhölle sig i
den botades kropp, och huru sjukdomens försvinnande
tillgick, så skulle vi i många fall icke varseblifva
ringaste samband mellan dessa båda, utan begge
skulle visa sig som två af hvarandra fullkomligt
oberoende tilldragelser. Framför allt aktar sig den
samvetsgranne läkaren för den falska slutsatsen ’post
hoc, ergo ex hoc\ d-, v. s. efter detta, således j
följd af detta. Om redan läkarekonsten, som likväl
grundar sig på vetenskaplig insigt i sjukdomens natur
och läkemedlets förhållande till denna, har stort
skäl att taga sig till vara för nyssnämnda falska
slutsats, huru mycket större skäl dertill måste icke
då underkursgörandet hafra, i hvilket vanligen platt
intet tänkbart, naturligt förhållande mellan sjukdom
och botemedel existerar?
Beträffande orsakerna till den sorgliga iakttagelsen,
att så många, snart sagdt de flesta menniskor tro på
underkurer, så äro dessa de samma, som vi ofvan lärt
känna, såsom verkande tron på naturunder: okunnighet,
bristfällig observation, tanklöshet och öfverskattande
af naturkrafternas makt. Vid dylika tillfällen får man
vanligen höra Shakespeare’s ord anföras: ’Mer finns i
himmel och på jord, Horatio, än någonsin filosofin har
drömt om!’, med hvilka den otrogna vetenskapen skall
slås till marken. Vi se deruti, huru skadligt ett
missförstådt eller ensidigt upp-fattadt yttrande af en
stor ande kan verka. Detta den store verldsvises i sig
sjelf fullkomligt rigtiga påstående har missbru-^kats
till täckmantel för ofantligt mycken dårskap.
Då jag härofvan förklarade tron på underkurer vara det
förlåtligaste slaget af tro på under, så är den ock
enligt den i spetsen för dessa betraktelser anförda
grundsatsen redan till en del förlåten. Men till dess
ursäkt länder ännu en omständighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
