Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst och natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
porträtter, utan en harmonisk enhet, hvari de enskilda
delarne icke, åtminstone icke alla med samma ifver,
få tränga sig fram till individuel betydelse.
Ett landskap, der den växtkunnige skulle finna
hvarje blad, hvarje strå, hvarje ört afbildad med
vetenskaplig noggrannhet, skulle möjligen för en
stund kunna behaga den växtkunnige sjelf, men det
är mycken fråga om huruvida ett sådant landskap
skulle kunna kallas ett konstverk och icke snarare
ett konststycke. Jag säger uttryckligen: det är
frågan om, ty vi veta det ej, emedan en sådan tafla
väl ännu aldrig blifvit målad. Det är emellertid
möjligt, att vårt öga, som genom fotografin redan
vant sig vid den högsta naturtrohet, genom ett sådant
landskapsstycke icke skulle blifva oangenämt berördt,
under förutsättning, att belysning och perspektiv derå
vore väl behandlade. De bekanta landskapsspeglarne
låta oss förmoda, att ett dylikt stycke skulle kunna
behaga.
Det något vidriga intryck, som Dumer’s hufvuden göra,
hvilka äro utförda ända till de allraminsta detaljer,
ända till fårgskiftningarne på ögats regnbågshinna,
vore icke att befara vid på samma sätt utförda
landskapsmålningar, emedan naturtrohet hos dem icke
kan medföra .det förskräckande, som är eget för
Dumer’s porträtter, hos hvilka man tycker att de hvad
ögonblick som helst skulle kunna öppna munnen eller
ögat.
Men jag vill icke allvarsamt yrka på en så långt
gående naturtrohet i landskap. Mina eller snarare
naturvetenskapens fordringar på landskapsmålningen,
ty om den ämnar jag nu egentligen tala, röra sig inom
trängre gränser.
I dessa fordringar skulle genast hela verlden
instämma, om hala verlden vore i besittning af de
naturinsigter, som enligt min tanke borde röja sig
i ett landskapsstycke. Bristen på dylika insigter,
hvilken tyvärr i allmänhet är att beklaga, kommer
våra målares arbeten till godo; man uttalar sin
belåtenhet med dem, emedan man icke hos dem saknar
något. Emellertid har jag anmärkt, att äfven utan
dessa insigter hos åskådarne ett landskap, hvarå
de särskilda trädslagen tydligt framträda i sina
utmärkande kännetecken i anseende till stambildning,
grenställning och löfgruppering, alltid vinna mer
bifall än andra, som endast erbjuda löfmassor i
godtycklig schablonmessig
Rossmässler.
" &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
