- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
367

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtbörderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Åtbörderna.

Vår andliga verksamhet står i så nära samband med
den kroppsliga verksamheten och rörelsen, att begge
utan vår egen vetskap och till deras nöje, som från
afstånd aktgifva på oss, snart sagdt sammansmälta till
ett och tyékas vittna emot det menskliga väsendets
särskiljande i de tvenne delarne, kropp och ande.

Emedan undersökningen af vårt eget väsende, såsom
en naturföreteelse, äfven hör till naturhistoriens
område, så torde det icke vara ur vägen att
här upptaga några ögonblick med betraktande af
åtbörderna, som beledsaga ett samtal, hvilket man
icke afhör. Ehuru jag till fullo vet, att jag i
det följande icke har något som ar nytt för mina
läsare och läsarinnor att meddela, så betviflar
jag likväl icke, att det skall göra dem nöje att
kanske för första gången blifva hänvisade till det
all-bekanta och alldagliga, såsom ett föremål för
grundlig iakttagelse. Ofta år ju en sådan hänvisning
tillräcklig att sätta oss i medveten besittning af
en förut förbisedd och derför oss sjelfva obekant
andlig egendom. Och detta är säkerligen alltid mera
glädjande, än om vi i ett hörn af en byrålåda, som vi
städa, skulle hitta ett bortglömdt riksdalerstycke.

Det, som nu en liten stund skall sysselsätta oss,
leder osjä genast in på en besynnerlig företeelse:
något, som vi alla af naturen förträffligt förstå
oss på, göra vi illa, så snart vi första, gången
försöka att göra detsamma konstmessigt. Eller är
det icke så? Man gifve blott akt på de lifliga och
fullkomligt naturliga åtbörderna hos en med sina
kamrater samtalande gosse och jemföre dermed de
stela, träaktiga åtbörder, med hvilka han beledsagar
uppläsandet af ett skaldestycke, som han lärt sig
utantill. Tanken er vid hans hand blott en dragande
tråd, och marionetten är fullkomligt färdig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:39:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free