- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
390

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna stenarne tala?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390

Det fordras ingen geognostisk lärdom for att - jag
fruktar icke att så uttrycka mig - knyta en förtrolig
bekantskap med sin gatas stenläggning.

Den, som känner de vanligaste bergarterna i trakten,
hvilka sällan torde utgöra stort mera än ett tiotal,
observerar lätt det främmande i gatstenarnes färg och
gry, och dervid uppstår af sig sjelf den frågan:
»hvarifrån kunnen J härstamma?» Betraktar man
stensättaren, huru han vänder den släta, afrundade
stenen i handen, för att gifva den det tjenligaste
läge, så måste man ju ock fösta sig vid denna släthet
och afrundning, och derigenom ledes tanken snart
sjelfmant på rullande böljor och långa tiderymder,
hvilka nödvändigt erfordrats för att bortslipa *alla
kanter och ojemnheter.

Och äro icke dessa af oss trampade stenar äfven
gradmätare på lif och rörelse? Man gifve blott akt
på, huru de framrullande vagnshjulen samt hästarnes
gnistslående jernskor småningom hafva nött och
tillplattat deras öfre yta, synbarligen mer på
hufvudgatan, der lifligaste .rörelsen eger rum,
än på den tysta sidogatan.

Den, som i sin hemort icke gifvit akt på gatstenarne,
- och hvilken af mina läsare eller läsarinnor skulle
icke nu kunna skratta åt mig? - han lär sig säkert
göra det, om han fjerran från fädernestaden går på en
främmande stads gator. Har då regnet just nyss rigtigt
rensköljt gatstenarnes släta yta, så väcker säkert det
främmande i deras utseende, såframt det förefinnes,
hans uppmärksamhet. För att anföra ett exempel: en
främling undgår ej att märka, hurusom i den sachsiska
bergsstaden Annaberg alla gator se kolsvarta ut. Det
närbelägna Pöhlberget har till dem lemnat sin basalt.

.Då först skall man finna, att man i sin hembygd
ändå har gifvit akt på gatstenarne; ty huru skulle,
eljest olikheten falla oss i ögonen? Man ser i
allmänhet mycket, ganska mycket, ut^n att man vet
det. Redan ’förut har jag vid ett tillfälle fästat
uppmärksamheten på denna våra sinnens af viljan
oberoende oaflåtliga gemenskap med ytterverlden,
och att denna af oss alldeles omedvetna gemenskap
likväl förvärfvar oss en tillökning i vetande, ehuru
vi först då.träda i medveten besittning deraf, när
vi göras uppmärksamma derpå. Med ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:39:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free