Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leipzigermessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Och hvarest visar sig väl då naturen för oss, enligt
denna onekligen ensidiga uppfattning, större och
rikare, än på ett ställe och vid ett tillfälle, der
en half verldsdels idoghet sam-manförer de tusen
månggestaltade förädlingsprodukterna af hennes
håfvor?
Man bör egentligen vara Leipzigerbo, för att kunna
göra sig ett begrepp om den utomordentligt stora
betydelsen af detta sammanflöde af varor. Blott om man
är förtrogen med .den vigtiga stadens hvardagsuppsyn,
kan man deri upptäcka de tusen små främmande drag,
hvilka den lifliga omsättningen under den korta tiden
af några veckor påtrycker densamma.
Betrakte vi ock hvarje af de hitförda varorna
såsom ett fardigliggande alster af menniskohänders
arbetsflit, så hänvisar oss likväl också hvarochen
af dem till naturen såsom deras ursprungskälla. Men
högre än alstret måste vi uppskatta den, som alstrat
det, och alla dem, som till honom såsom sådan stå i
något slags personligt förhållande. Här ser man huru
vidsträckt de vågkretsar sprida sig, hvilka naturen
uppdrager omkring de råämnen hon har att erbjuda.
Den temligen fredliga staden kommer i uppror och
sätter sig i positur, för att som gäster emottaga
mångtusenden af arbetets direkta eller indirekta
representanter. I det eleganta rummet med altan,
hvaruti ännu i förrgår den lille borgaren kunde
gälla för en öfver sina tillgångar lefvande magnat,
der utbreder i dag en främmande fabrikant sitt
varulager och öfvertager för högst tre gånger tre
veckor drygaste delen af hushyran, under det att, om
’messlägenheten’ är goä, den fattiga enkan i fjerde
våningen drager samma fördel af sin lilla kammare
och sjelf med sin katt sofver i Spiseln. Halfva
Leipzig kryper ihop inom minsta tänkbara utrymme,
för att bereda plats åt ’sina messfrämmande’. Stolta
krambodar bortflytta sina egna blygsamma förråd af
tyger - hvilka under tiden ur ett ’stånd’ locka
allmogen till sig, - och emottaga, med välbehag
öfver den upphöjelse, som åtminstone för en liten tid
vederfares dem, den beslägtade gästen, nämligen en
främmande fabriks rika lager. Der, hvarest ännu i går
en täck Leipzigerflickas lockiga lilla hufvud såg ut
genom fönstret, leker i dag Aprilvinden med ut-hängda
paletåer och vid dem tråcklade benkläder eller med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
