Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humboldts begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"* */
410 .
sin närvaro i viss grad skulle hafva sanktionerat
det, vänta sig att få höra ett tal i samma anda
som den Humboldtska verlds-åskådningen. Till så
stor del, som jag åhörde talet, föreföll det mig
att vara en lyckad lösning af den svåra uppgiften,
att undvika en kollision mellan kyrkodogmerna och
den stränga forskningens åskådningssätt, så som
denna sednare i Humboldt haft sin mest afgjorde
representant. Talaren framhöll på ett ställe,
att flere gånger, då han samtalat med Humboldt
om vändpunkten mellan tro och forskning, denne
endast svarade genom stillatigande. Att predikanten
tolkade denna tystnad efter sin egen mening såsom
ett tyst medgifvande, finner jag helt naturligt
och det har säkert icke oangenämt berört någon af
de , åhörare, som med Humboldts världsåskådning
äfven förenade hans milda sinnelag. Det bör för
Humboldts lefnadsteck-nare vara lätt att ur hans
Kosmos framställa hans verldsåskåd-ning tryggad
för hvarje misstydning. Men hvarochen, som genom
personlig beröring kände Humboldt, måste glädja sig,
att talaven vid hans graf hade rätt uppfattat och
framhöll grunddraget i hela hans väsende, nämligen
hans kärlek till sanningen och till menskligheten
såväl som till hvarje enskild.
Då jag ur portalen åter trädde ut på domkyrkans
trappa, såg jag i de framför ifiig utbredda ståtliga
palatsen endast Kosmos -utan sin Humboldt. Såsom
en skärande kontrast trängde de med vapnen hotande
tidsförhållandenas missljud till mitt öra, och jag
beklagade icke längre, att Humboldt just nu hade gått
bort. Hvem vet väl, huru mycket af det utsäde, som han
utsådde och ända till sin död vårdade, skall forstöras
af krigets vilda tumult. Huru kunde man väl nu önska
att ban skulle hafva lefvat, för att den 14 September
fira sin födelsedag un-del* vapenbuller? I sanning,
det väcker hos naturforskaren en bitter känsla,
att nu för tiden dagligen se, huru resultaten af
hans vetenskap måste egna sig till vapnens och det
krigiska sinnets skärpande.
I tankarne frågade jag de tusenden, som hade följt
Humboldts bår och dem, som i vördnadsfull stillhet
hade blickat efter den, om de förstodo att uppskatta
hela hans värde; företrädesvis stälde jag denna fråga
till dem bland hans yrkesbröder, hvilka, ehuru stående
honom nära i vetande, kanske icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
