Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amiralen Sir James Saumarcz till Right Hon. Charles Tork.
(Most secret.)
Om bord å ”Victory" i Hanösundet den 21 augusti 1810.
Sir. Amiral Krusenstjerna har i dag på morgonen gjort
mig den äran att komma om bord på Victory för att enligt
uppdrag från konungen af Sverige till mig framföra ett muntligt
meddelande angående tronföljarevalet. Sedan han framfört
för-säkringame om h. svenska m:ts aktning och förtroende för mig
med anledning af mina mot Sverige visade tjenster, underrättade
amiral Krusenstjerna mig att han af h. svenska m:t fått i uppdrag
att för vidare befordran till min regering för mig betyga h.
svenska m:ts uppriktiga önskan att upprätthålla den vänskap och det
goda förstånd, som eger rum mellan de båda folken och i hvars
fortvaro Sverige har ett särskildt intresse. För att denna
vänskap skulle kunna ega bestånd, så väl som för Sveriges egen
tillvaro, var det nödvändigt att i spetsen för landets styrelse stode
en man, som vore oberoende och icke behöfde underordna sig
någon annan.
Han hade nu blifvit ålagd underrätta mig att af de fyra
personer, hvilka varit föreslagne såsom tronföljare, prinsen af
Augustenburg för sin del afböjt denna värdighet till förmån för
konungen af Danmark, som dock af politiska skäl icke ansetts
valbar.
Prinsen af Oldenburg hade äfven varit på tal, men
oöfver-vinnerliga hinder hade äfven här mött.
Fursten af Ponte Corvo hade genom den svenske ministern
i Paris erbjudit sig sjelf såsom kandidat för denna höga
värdighet och hade af den svenska konungen blifvit såsom den aflidne
kronprinsens efterföljare föreslagen för den i Örebro samlade
riksdagen.
Amiral Krusenstjerna hade äfven i uppdrag att meddela mig
att när fursten af Ponte Corvo framstält sig såsom kandidat för
denna höga utmärkelse, hade han samtidigt förklarat sin
allvarliga afsigt vara att så långt det på honom berodde vidmakthålla
det inbördes förhållandet mellan England och Sverige, samt att
Bonaparte icke hade någon kännedom om att han på detta sätt
erbjudit sig. Han nämde också att han vore den ende person
bland alla som kunde väntas hafva tillräcklig fasthet för att mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
