Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna makts sida, hvaremot, om Norge skulle fortfara i sin
förbindelse med Danmark, erfarenheten hade visat, att denna
makts-åtrå efter att behålla Holstein ofta invecklat Norge i krig, i hvilka
det icke hade något intresse. Jag slöt med att förklara, att
förhållandet med prins Kristians handlingssätt under närvarande
omständigheter syntes ytterst misstänkt, och då han var presumtiv
arftagare till danska kronan, var det icke onaturligt att tänka
sig, att hans traktan gick ut på att bevara det danska
väldets-integritet åtminstone etter den nu regerande konungens död.
Hr Anker försäkrade mig till svar härå, att vi i sist nämda
afseendet kunde vara fullkomligt lugna. Norrmännen voro
nämligen lika litet benägna att återinträda i den gamla förbindelsen
med Danmark som att afsluta en ny sådan med Sverige. De
kände, huru ofta deras intressen blifvit uppoffrade för Danmark,
och om prins Kristian mottog norska kronan, var han beredd
att afsäga sig sin eventuela rätt till den danska. Norrmännen
voro med ett ord beredda att åt båda maktema gifva alla de
garantier man kunde fordra af dem för deras sjelfständighet.
Han försökte sedan att visa, att, efter det vi af Danmark utverkat
Norges afträdande, voro vi icke längre bundna af några vidare
förpligtelser till Sverige, framför allt icke till ett förliastadt
inskridande i en fråga, som nu var en fråga mellan Sverige och
Norge och icke mellan Sverige och Danmark. Han sade, att
Norges afträdande af Danmark till Sverige var oinskränkt; man
hade icke reserverat några norrmännens rättigheter eller
privilegier och de hade allt att frukta af hvad som från den svenska
regeringens sida kunde taga formen af en fullständig despotism.
Han uttalade sitt lifliga hopp om, att England ville åtaga
sig att medla mellan Norge och Sverige och förekomma en strid,
som kunde blifva upprörande för menskligheten, men hvilken
aldrig kunde sluta med Norges underkufvande.
Han upprepade ännu en gång, att norrmännen skilde sig
från svenskarne i sedvänjor, skaplynne och anlag, samt att de
aldrig skulle gå in på att blifva förenade med dem.
I mitt svar härå häntydde jag först på hvad han sagt
rörande fredsslutet och försökte göra klart för honom, att vårt
åtagande gälde icke blott att Norge skulle blifva skildt från
Danmark, utan att det skulle förenas med Sverige. Jag anmärkte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
