Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke längre rimligtvis antagas endast af fruktan för Bonapartes
öfvermakt hålla fast vid Frankrikes sak. Det må derför tillåtas
oss att häraf draga den slutsatsen att danska regeringen helt
enkelt af sina sympatier för denna makt fortfor att vara trogen
sin förbindelse med den. Konungen af Danmark gjorde mycket
för att tjena Bonaparte och bringa på fall det rike, som styrdes
af hans egen onkel. Hade Danmark vid något af de anförda
tillfällena dragit sig till baka från alliansen med Frankrike, skulle
det danska området förblifvit respekteradt och okränkt. Litade
konungen af Danmark på Bonaparte, hade han också bort falla
med honom och ett faktum är då, att han höll fast vid honom
så länge han möjligtvis kunde.
Europas olika makter hade börjat att inse sitt förra misstag;
de förstodo att det var bristen på inbördes endrägt dem emellan,
som gjort det möjligt för Bonaparte att höja sig på ett så verkligen
häpnadsväckande sätt. De beslöto derför att icke på nytt begå
samma misstag och de uppfordrade Europas samtliga monarker
att enigt sammansluta sig mot kontinentens förtryckare, fienden till
all handel och civilisation. Men när de började att slä in på
denna väg, var Frankrikes makt ännu och i trots af dess förluster
i Ryssland högst betydlig, hvarför de allierade suveränerna
endast så småningom kunde vinna sitt mål, och de kunde icke
räkna på någon stats medverkan, innan denna stat faktiskt var
rensad från franska trupper. Preussen, Sachsen och åtskilliga
andra stater följde den ena efter den andra. Danmark ensamt
återstod orubbligt, Danmark ensamt höll fast vid Bonapartes sak.
Jag har påpekat huru nödvändigt det var att enighet rådde mellan
de särskilda makter, som förbundit sig mot Frankrike, men icke
ens detta var dock tillräckligt för att leda striden till en lycklig
utgång. När Bonapartes arméer öfversvämmade Sachsen, var
hans makt stor, ofantligt stor, och hans trupper kommenderades
af några bland de mest erfame generaler och officerare någon
tid frambragt. De allierade makterna voro derför angelägna att
göra sig till godo all den begåfning och alla de talanger, som
stodo dem till buds. Moreau, Bernadotte och andre uppkallades
att medverka till Europas allmänna befrielse, och denna
välbetänkta åtgärd ledde till de lyckligaste följder, först och främst
derför att dessa utmärkte härförare voro nära förtrogne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
