Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillägga, att jag, alltjemt upptagen af önskan att se prinsen
lycklig och motsvarande svenskames förväntan, aldrig försummade
något enda tillfälle att samtala med honom om lokala
förhållanden, väsentligen egnade att visa nationen, att han sysselsatte sig
med henne och blott önskade hennes lycka. Jag lyckades
stundom i mina bemödanden.
Denna intima förbindelse med h. k. h. undgick ingalunda
de store; de gjorde mig vanligen rättvisa, emedan de kände mina
tänkesätt och ärligheten i mina afsigter. Jag vågar säga, att min
afresa och sättet, man begagnade mot mig, väckt deras ovilja
och säkert framkallat for kronprinsen ogynsamma intryck. De,
som beständigt, allt sedan h. k. h:s ankomst till Svérige varit
mina motståndare, äro de eländiga intrigmakare, som uppfylde
hans audiensrum och framfor allt individer af det slag, som jag
här nedan skall närmare beteckna.
Ryssar, engelsmän och en viss herr Moreno, spanska
juntans minister hafva i lika mån användt alla upptänkliga medel
för att aflägsna mig. Jag riktigt förvånar mig öfver att befinna
mig här frisk och fardig, så mycket som man fruktade, att jag
skulle lyckas öppna kronprinsens ögon.
Trött på att låta huttla med mig, att dag från dag dragas
vid näsan, seende mig helt och hållet sviken i alla mina
förhoppningar, och med harm iakttagande det uppförande, man tillät sig
mot Frankrike, fransmännen samt till och med mot de svenskar,
som insågo vigten af en intim förbindelse med Frankrike, hade
jag för länge sedan beslutat att lemna Sverige och att återvända
till Paris för att söka något embete, hvarmed jag kunde förtjena
min talrika familjs underhåll. M. de Cabre, som kände mina
afsigter, uppmanade mig till tålamod. Då jag ej längre kunde
uthärda, underrättade jag h. k. h. om, att jag afgjordt önskade
resa hem till Frankrike, i det jag ännu hoppades, att man i
sista ögonblicket skulle göra åtminstone någonting för mig, efter
så många gifna försäkringar om att ordna mina ersättningsanspråk.
Man erbjöd mig några rekommendationsbref och ett pass.
hvilket sistnämda jag mottog. Två dagar derefter kallades jag
till öfverståthållaren, som ville veta, om jag ännu vore fransk
vice-konsul. Jag svarade, att jag icke var det, att jag sedan 1804
icke innehaft några funktioner. Efter ytterligare två dagar un-
Utlåndtla diplomaten minnen. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
