Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
derna af detta krig förde till sin höjdpunkt hans välde öfver
nationen och likaså dess förtröstan till honom såsom sin hjelte.
Man måste prisa hans djerfhet att icke hafva fruktat för att
anfalla Frankrike; man tillskref prinsen hufvudrolen i koalitionens
framgångar och den ära som deraf återkastades på Sverige, man
måste erkänna de uppoffringar, hvartill han påstod, att hans
kärlek till sitt nya fädernesland hänfört honom och beundra
hans talang alt efter ett långt och svårt krig hafva hemfört sin
armé nästan utan förluster och att i statskassorna hafva låtit
inflyta icke endast inbesparingarne på truppernas underhåll under
hela den tid de varit utomlands utan äfven de engelska
subsidierna till sitt fulla belopp.
De besittningar som han sedan förvärfvat Sverige, hans
framgång i kriget mot Norge, hans företagsamhet, hans
otvungenhet och hans arbetsförmåga, hans talang att gifva hvarje
förändring utseende af förbättring, hans beständiga vördnad för
konungen och den utmärkta vänlighet, hvarmed han bemöter alla
som nalkas honom hafva slutat med att tillvinna honom nationens
beundran och tillgifvenhet.
Hon betraktar honom nu såsom den man, hvilken är
lämpligast att regera öfver henne och enighet råder i detta afseende
inom alla klasser.
Alldenstund adeln och armén i honom se den snillrike man,
som ensam kunde lyfta Sverige ur den ställning, hvari Napoleons
politik bragt det; den anförare de ännu kunna behöfva, vare sig
de nära några planer att återvinna Finland eller att begagna sig
af de chancer, som händelserna skola erbjuda så länge Europa
ännu ej är lugnt, så fins det nu icke en förnäm herre, som icke
anser det som en ära alt få fästa sin son vid prinsens person,
icke en adelsman, som ännu vägar tänka på att vara sin egen
herre. Den krigiska andan är återuppväckt och det svenska
folket ser inga gränser för de uppgifter, till hvilka det ännu kan
kallas under en sådan anförare. De lägre klasserna äro honom
icke mindre starkt tillgifna. Hans företagsamhet, hans djerfhet
och hans godlynta sätt hafva ökat den högaktning, som fastat
adeln och armén vid honom. Man kan sålunda med skäl säga
att prinsen intager den skönaste ställning en suverän någonsin
kan önska sig; älskad, beundrad, betraktad såsom oumbärlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
