Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Gustaf Wasas minne. Tal vid Utmeland i Mora den 29 september 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom minnet af djerfva bedrifter tog han gerna ut sin fulla del
och väl mera af svenske mäns beslutande rätt om Sveriges öden;
misstänksam, såsom han var, ty han hade lidit åtskilligt under den
förflutna tiden, och föga underkunnig om de förhållanden, som
bundo Konungens arm, var han lätt färdig att skylla honom för
tidens trångmål, dem kunglig magt ej var tillräcklig att hastigt bota.
Konung Gustaf var rik på fiender; stämplingarnes nät spunnos
omkring en thron, som förmätenheten kunde tro sig om att störta,
likasom man förr hade varit van att kasta Konungar och
Riksföreståndare upp och ned. Till Dalarne vände sig stämplingarne, ty
der fanns ett kraftigt slägte, med hvars armar mycket kunde göras,
och ett lättroget, som kunde förledas. Förtalet snärjde ett i grunden
trofast folk. Det är lärorikt att se, när man studerar historien
om dessa daluppror, huru Gustaf Wasa och de ibland Dalkarlarne,
som satte sig upp emot honom, ofta menade detsamma, och ofreden
endast kom af missförstånd. Men slutligen blifver der klarhet
och frid. Under den sista stora uppresningen, den af Smålands
bönder, med Nils Dacke, resa sig Dalkarlarne åter men denna gång
till Konungens bistånd. Allt detta, kamratskapet i frihetsstriden,
ofreden sedermera och huru de omsider lärde sig förstå hvarandra,
detta sammanbinder Dalarnes och Gustaf Wasas minnen på ett
sådant sätt, att dessa minnen äro sinnebilder af Sveriges. Om Gustaf
Wasa och svenska folket på hans tid hafva gifvit exemplet, huru
Sveriges Konungar och folk hafva sträfvat med hvarandra, outtröttelige,
i vänskap och i missförstånd, i onda dagar och i goda, så
är detta exempel ingenstädes klarare än uti historien om Konung
Gustaf och hans Dalkarlar.
Dock ega Dalarne ej detta minne för sig allena. Likasom
den minnesvård vi se framför oss är upprest icke af Dalarne
ensamt, men af Sveriges barn ifrån olika bygder, så är den också
egnad åt hela Sveriges fader. Ifrån den dag, då efter Dalkarlarnes
seger vid Brunbäck, Gustaf Wasa bryter ned öfver Mälarslätten,
vidgar sig bragdernas fält. Drabbningen vid Westerås, vid Upsala,
vid Läby, striderna omkring Stockholm och hvad mera af långt
och mödosamt arbete, som frihetskrigets historia förtäljer, allt detta
var, om äfven i de tidigaste af dessa händelser Dalkarlarne hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
