Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nå, tänker Bella börja terminen med att komma för sent till skolan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke det ringaste. Och icke Bella heller; hon
hade ingen rätt att göra henne ledsen.
Hon öfvervann sin tvärhet, tog Bellas arm
i sin och sade med ett tonfall, som kom Bella
att förvånad se upp: – förlåt mig!
Hvarifrån kom detta varma och mjuka i
stämman, som trängde rakt in i Bellas försonliga
hjerta? Hon tryckte tyst Hannas hand, och som
hon nu var vid sitt hörn, skildes de åt med en
nick.
Bella funderade hela dagen öfver den nya
kamraten. Hon var underlig, olik alla dem hon
kände. Så frånstötande, och dock så tilldragande.
Och hur hon talade, – nästan som stort folk.
Men hon borde icke antaga en sådan förmyndareton,
det tänkte Bella visst icke tåla.
Om Bella tyckte om benne? Nej. Det vill
säga . . . kanske ändå litet, ty hon såg så sann
ut. Men hon hade visst ett hårdt och elakt
hjerta. Att säga om kamraterna att de
smickrade! Det var ju detsamma som att beskylla
dem för falskhet. Hon var bestämdt elak. Men
hvarifrån kom då det der ångerfulla: förlåt? Bella
skakade undrande på hufvudet och visste ej rätt
hvad hon skulle tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
