Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig en enda egen åsigt, icke begära mer af lifvet,
än att få vara små söta, sorglösa dockor.
Hennes mor såg detta och försökte väcka hennes
karakter. Hon fruktade kamraternas blinda
tillgifvenhet, som så lätt kunde missleda denna veka,
outvecklade natur.
De yngre barnen voro råämnen af olika slag,
hvilka en god uppfostran kunde bearbeta till
duglig vara. Der fans egensinne och trots,
häftighet och ostyrighet, visserligen svåra stötestenar
för en uppfostrarinna, men långtifrån de värsta.
Och under den kärleksfulla tuktan de små
viljorna undergingo, slipades och omformades de
att småningom motsvara hvad man förstår med
en ädel karakter.
När Bella kom från skolan gick hon in till
sin mor för att omtala sin nya bekantskap. –
Du kan ej tro, mamma, hvad hon är underlig
och olik oss andra. Jag undrar om du ens
skulle förstå dig på benne. Tänk, att ordentligt
lexa upp mig första gången vi talade med
hvarandra.
Fru Palmfelt lyssnade intresserad. Hon var
inom sig glad öfver att den nya kamraten
åtminstone icke skulle skämma bort Bella. Och då
hon såg hvilket djupt intryck Bella mottagit af
henne och sjelf ville öfvertyga sig om huruvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
