Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borta vid andra ändan af banan gjorde Hanna
Rappe sina första ofullkomliga försök i den ädla
skridskokonsten. Hvarje ryck af vinden, hvarje
spricka i isen bragte henne på fall, men hon steg
upp lika käck, obekymrad om en och annan
förbiåkande drog på munnen åt henne. Hennes
ifriga önskan var att till slut kunna så beherska
sina rörelser, att hon ej blefve ett så lätt byte
för den istadiga sydvesten.
En ung student, hvars bekantskap hon gjort
i prestgården derhemma, kom och erbjöd henne
sin hjelp. Han var ytterst sirlig och fin och
skrann, som om han vore följd af en verlds
beundrande blickar.
– Fröken Rappe, får jag den äran att bjuda
er min arm till stöd? – sade han och räckte
henne handen med en beskyddande min.
– Nej tack, – sade Hanna kort, jag
reder mig utan stöd. – Och så vände hon
honom ryggen och stapplade framåt på, egen hand.
– Välsigna, dessa kjolar!– utbrast hon
otåligt, då Bella om en stund skrann fram till henne.
– Än sno de sig kring en, som refven kring ett
metspö, än flaxa de vildare än en flagga i
blåsväder. Vänta, du skall få se att jag engång gör
mig af med dessa strutar och skaffar mig en
drägt efter min egen smak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
