Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småsyskonen skulle ha knäckkokning på gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min mor, – fortfor Hanna, då hon såg Bellas
förvånade blick. – Hvarför skulle hon hålla till
godo hans penningar, när hon mistat hans kärlek?
Också jag svälter hellre, än jag mottager
en penni från honom . . .
– Men, Hanna . . . din egen far! – Bella
tyckte ej om den nästan hatfulla blick, med
hvilken de sista orden uttalats.
– Så hade mamma en gång en ungdomsvän,
som hon lidelsefullt älskade, – fortfor
Hanna, utan att höra Bellas utrop. – Denna
flicka var rik och mamma var fattig, men de
voro oskiljaktiga, de hade lofvat att dela allt i
lifvet med hvarandra. Men när mamma gifte sig,
miste hon vännen, ty denna kunde aldrig förlåta
det i hennes ögon tanklösa och förhastade steget.
Min mor drog sig sårad tillbaka, hon kunde icke
handla annorlunda, när hon nu engång älskade
min far, och kort tid derefter miste hon också
honom. Jag var då blott en månad gammal.
Min mor flyttade med mig till den aflägsna lilla
ort, der vi allt ännu lefva och blef allt bittrare,
allt mera menniskofientlig ju längre vi bodde der.
Menniskorna der på trakten betraktade oss med
misstro och det var med knapp nöd min mor
lyckades få det lilla arbete, hvaraf hon sedan
lefvat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
