Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skolan gick allt sin lugna, jemna gång utan andra afbrott, än de sedvanliga månadslofven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beherskade dem ofrivilligt, såsom alltid det starka och
klara vinner inflytande öfver det svaga och
outvecklade. Men hon visste det icke sjelf, och
flickorna skulle säkert högljudt protesterat, om
någon sagt dem att de läto sig ledas af Hanna
Rappe. De vädjade till henne, när någon
svårlöst fråga var å bane, och hon var klassens
ombud hvarje gång det gälde en beskickning till
någon af lärarne. Hon glömde ibland sin
slutenhet för att tala med dem och de funno med
förvåning huru litet de tänkt öfver de naturligaste
saker. Men deremellan var hon ohjelpligt
tyst och allvarsam och undandrog sig hvarje
vänskapsbetygelse med en kärfhet, som ofta sårade
de mera vekhjertade kamraterna.
En dag i Mars, när det var bitande kallt,
var Bella på hemväg från skolan. Hon drog ned
mössan öfver öronen och kröp in i pelskragen
så godt hon kunde, men ändå huttrade hon af
köld.
Vid det hon passerade en portgång blef hon
ej litet öfverraskad af att se Hanna ifrigt
sysselsatt att trösta en liten gosse. Han hade
förfrusit sina öron och Hanna hade nyss gnidit dem
med snö och band nu sin enda ylleduk kring
barnets hufvud.
– Hvad gör du här, Hanna? – frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
