Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skolan gick allt sin lugna, jemna gång utan andra afbrott, än de sedvanliga månadslofven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hade fattat tillgifvenhet för det lilla
hittebarnet och det var som om händelsen med honom,
så obetydlig den än var, skulle närmat dem till
hvarandra.
Bengt hade åtagit sig att på poliskammarn
anmäla om gossen och kom tillbaka med
underrättelsen, att modren redan varit der och
frågat efter honom. Då hon lemnat sin adress, var
det ingen svårighet att taga reda på hans hem,
och flickorna lotsade honom dit på eftermiddagen.
Gossen hängde sig fast vid dem, då de
skulle gå, och de hade svårt att skiljas vid
honom. Med en pepparkaka och löftet att komma
igen lyckades de slutligen muta hans lilla
tacksamma hjerta.
Det var mycket vanligt inom skolan att man
utvalde sig en gunstling bland lärarne eller
lärarinnorna, hvilken man prydde med alla de
dygder en liflig flickhjerna kunde utfinna. Denna
favorit blef sedan i hemlighet tillbedd och ett
föremål för tusen små omsorger och vänskapsbebevis.
Man täflade om att vara påpasslig i tamburen,
när han eller hon skulle kläda af eller på
sig; man klipte i hemlighet minnen af hans
munduk eller hennes pelskappa. Och de som voro
mest populära fingo sina öfverplagg så godt som
förstörda af denna barnsliga, välmenta tanklöshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
