Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skolan gick allt sin lugna, jemna gång utan andra afbrott, än de sedvanliga månadslofven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag tror ej vi hinna. Men det borde vara
något af oss sjelfva. Kan du skrifva vers?
– Nej, hur kan du tro det. Men du kan bestämdt?
– Åhnej! – sade Aina blygsamt. – Men
du har ju en bror. Pojkar bruka alltid kunna
skrifva vers.
– Ja, nog kan Bengt alltid. Men då är det
ju ej af oss sjelfva.
– Det är sant. Ack, hvad ska’ vi hitta på?
Om vi skulle gifva henne våra porträtter och
skrifva bakom en helt liten vers, bara några ord.
Bertha, kom hit! Tycker du ej, vi kunde gifva
våra porträtter åt Verna Sommar på hennes
födelsedag?
Bertha kom. Det var en lång, gänglig flicka
med pojkfasoner, men som var omtyckt för sin
något grofkorniga munterhet. Hon satte
pekfingret på näsan och funderade:
– Edra porträtter? Hm! Ni se nu inte
precis så bra ut, att . . .
– Asch, var nu ordentlig, annars får du inte
veta våra hemligheter.
– Nå, nå, lugna er, jag är ju så ordentlig
som en nystruken nattmössa. Edra porträtter!
. . . I kroppsstorlek, förstås?
– Du är odräglig! – skrattade Bella.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
