Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skolan gick allt sin lugna, jemna gång utan andra afbrott, än de sedvanliga månadslofven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klassen. Historielexan hade varit ovanligt lång
och svår, och bland dem, som under qvarten före
timmen mest beskärmade sig deröfver, voro Jenny
Stenman och Agnes Lund. – Ja, jag har ej sofvit
en blund i natt, bara för de dumma årtalen, –
knotade Jenny. – Nog är det också bra mycket
begärdt, att vi, som ha så mycket annat
dessutom, skola få 18 sidor på en gång till lexa.
Jag begriper ej, hvad Almen tänkte på.
– Jag har en förskräcklig hufvudvärk, –
suckade Agnes. – Aldrig i lifvet ha vi pinats
med en sådan jättelexa.
Det var allmänna meningen, och när timmen
började, steg Hanna oombedd upp och sade: –
lexan har varit ovanlig svår denna gång, hvarför
magistern är god och ursäktar om klassen stakar sig.
Magister Alm såg öfverraskad ut. – Jaså,
var den verkligen så svår? Är hela klassen
missnöjd med senaste lexan?
– Ja, – hördes många röster svara. Då
uppsteg Jenny Stenman och sade med en liten
inställsam blick på magistern: – Inte anser jag
att lexan varit för svår, det är väl vi som varit
håglösa, tänker jag. Magistern brukar nog aldrig
ge oss för lång lexa.
– Nog ha vi ofta haft svårare lexor, –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
