Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - April hade kommit och i det närmaste åter gått, endast ett par dagar återstodo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Gerna för mig! – skrattade Bella utan
den minsta lilla häntydan på förlägenhet.
Det April’ades hela tiden kaffet dracks, och
nu var sista tåren tömd.
– Åhå, den som hade en mage till! – och
Bertha såg längtansfullt på två skorpor och en
knäckebrödssmörgås, som blifvit öfver.
Skulle man nu springa enklek? Omöjligt.
Man var ej herre öfver sina ben. Först måste
välplägningen få tid att sätta sig.
– Och derför sätter jag mig här, – sade
Bertha, i det hon slog sig ned på en upp- och
nedvänd bytta, som stod på gården. De öfriga
lägrade sig hvar det passade, och bestyrelsen diskade
kopparna.
– Nu skola vi hålla tal, – föreslog någon.
– Hanna börjar.
Hanna satte sig på bordet. Hon var i dag
så glad till mods, så glad och ändå full af
tankar. Vårsolskenet, den ljumma luften,
kamraternas glada sorl, allt medförde en fläkt af
friskhet och lycka. Hon stälde sitt „tal” till
bestyrelsen, som hon tackade för dess osparda möda
och lyckade arrangementer. – När jag blir
välbestäld häradsskrifvare någonstädes, – slutade
hon – ber jag att få bjuda klassen på limonad
och pumpernicklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
