Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - April hade kommit och i det närmaste åter gått, endast ett par dagar återstodo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag tänker inrätta en samskola, – inföll
Aina blygt.
– Åhnej, det får du visst inte! – skrek
Bertha från byttan, – det är min idé, sedan jag
låg i vaggan. Du, syster sötnos, skulle handtera
pojkar! Jag ville just se. När de vore som mest
oregerliga, skulle du se mildt förebrående på dem
och säga: mina söta, älskade pojkar, vill ni nu
inte vara snälla! Och om de inte lydde, skulle
du gråtande gå din väg, vända dig om i dörren
och utbrista: farväl . . . mitt hjerta blöder! . . .
Nej, gumma lilla, inte duger du för pojkar, det
skall vara boxarenäfvar för dem. Du kan bli
en bättre sortens guvernant, möjligen.
Flickorna skrattade, ty Bertha var en
mästarinna i konsten att härma, och de kände alla
igen Ainas lilla undfallande röst och blyga
fasoner.
– Bertha blir veterinär, – sade Agnes med
betoning, – hon tycker ju om att peta i kadaver.
Till svar grep Bertha en stor svart spindel
och släpte den i nacken på Agnes, som rusade
upp med ett förfärans skri. Lilli förbarmade sig
öfver henne och borttog spindeln, men Agnes
fick af obehaget ett gråtskof, som litet störde
stämningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
