Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julisolen brände klar och het den trånga kammare, der Hanna Rappe satt lutad över sitt arbete, en klädning åt postmästarinnans lilla dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
. . . nej, jag har icke märkt, men andra ha gjort
det, att mitt inflytande är skadligt för dig. Mitt
hårda, hänsynslösa sinne håller på att göra också
dig hård, om du ej tager dig till vara i tid. Man
har sagt, att du blifvit ovänligare än förr, sedan
du lärde känna mig, och din mor tänker säkert
detsamma, ehuru hon ej näns säga det till någon
af oss . . .
– Åh, Hanna, hvad du inbillar dig! – Bella
såg riktigt tröstad ut. – Om du visste, huru
stort värde mamma sätter på dig! Och hur hon
är glad, att du är min vän. Hvem kan ha satt
i dig, att du förderfvar mig? Jag, som tvärtom
känt en sådan helsosam stadga inom mig, sedan
jag lärde känna dig. Det är, som om jag kände
mig sjelf bättre och klarare såge hvad jag vill,
än förr. Hanna min, inte näns du väl för sådana
toma inbillningar afbryta en vänskap, så lycklig
som vår?
– Det har verkligen varit min afsigt. Jag
känner mig sjelf så elak, så ovärdig att ega en
vän som du, så rädd att förstöra en ädel
karakter, som din. Jag ville draga mig undan, innan
det blefve oss begge alltför svårt.
– Men nu vill du det icke mera, säg, att
du icke vill det! – utbrast Bella och slog begge
armarne innerligt om Hannas motsträfviga hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
