Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julisolen brände klar och het den trånga kammare, der Hanna Rappe satt lutad över sitt arbete, en klädning åt postmästarinnans lilla dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Försök visa din mor, att din önskan är
förnuftig, så inser hon det nog, – sade Bella,
som kände ett djupt obehag vid tanken på att
någon afsigtligt ville göra sin mor emot.
Nu kommo Aina och Lilli med bud, att
middagen var färdig. De voro upphettade och
sotiga efter närmare bekantskap med
gästgifvarespiseln.
– Har äran inbjuda fröken Rappe till en
festmåltid i etablissementet derborta, – sade Lilli
artigt och bjöd armen åt Hanna med en sirlig
bugning.
– Nej tack, jag har min middag hemma,
– sade Hanna och drog sig tillbaka.
– Seså, krångla nu inte, utan nig och tacka.
– Bertha knuffade dem framåt, i det hon sjelf
bjöd armen åt Verna Sommar. – Vi kunna vänta
oss något extra rart, det kan jag se på „Lillis
näsa”.
Lilli skefvade på sin näsa, som verkeligen
var i besittning af en väl placerad sotfläck. Aina
skrattade bakom Bellas rygg; hon hade icke
nänts beröfva sällskapet denna välkomna upptäckt.
I gästgifvargårdens stora kammare stod bordet
färdigdukadt med filbunke, fläskpannkaka och
kaffe. Det var ej tutal om middagen smakade.
Allt gick åt, till och med den del af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
