Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannas enformiga sommarlif afbröts då och då af ett besök i prestgården, hvilket hon var tvungen art göra, då prosten var hennes förmyndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långa år har hon icke frågat efter om mamma
lefde eller var död, led hungersnöd eller fråssade
i öfverflöd, och nu kommer hon och talar om
en „gränslös saknad”.
Hanna hopkramade brefvet och kastade det
i kakelugnen, Derpå inlade hon vexeln i ett
nytt kuvert och skref följande rader till svar:
„Fru Karin Meilert. Jag sänder eder vexeln
tillbaka, emedan jag icke tänker komma till eder.
Minnet af min mors sorg står som en mur
mellan eder och mig”.
Hanna Rappe.
Hon skyndade att försegla brefvet och lägga
det i postväskan, rädd att något skulle hindra
henne att taga denna hämnd. Derefter återtog
hon sitt arbete och sökte fördjupa sig deri för
att komma ifrån sina tankar.
Men det gick icke. Minnet af hennes mors
många bittra ord om vännen, det nyss anlända
brefvet, hennes häftiga svar, tanken på hennes
egen beroende ställning, – allt tumlade om i
hennes hjerna, så hon tyckte sig kunna bli sjuk.
Hon skref mekaniskt en half sida, derpå
bortkastade hon pennan, tog sin hatt och gick ut.
Kanske kunde hon återfå mera jemnvigt ute i det
fria. Qvällen var lugn och klar, vinden satt
tanklös i trädens toppar och rörde icke så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
