Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - September var inne och bantågen hade de senaste dagarne rullat in till hufvudstaden öfverfylda af skolungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin arm kring hans hals, men orkade ej. – Jag
tänker ibland att jag kanske nu skall dö . . .
Men säg, huru har jag blifvit så sjuk? Jag mins
ingenting . . .
– Du får ej tala så mycket, syster lilla, –
afbröt Bengt förståndigt. – Jag skall berätta allt,
när du blir starkare. Nu får du ej tänka på annat,
än att sofva, äta och bli frisk.
– Som du vill! – sade Bella i trött och
undergifven ton.
Bengt undertryckte en känsla af omanlig
svaghet, när han såg hennes ansigte, så litet och
aftärdt, sjunka tillbaka mot kudden. Hans lilla
syster! Hur kär och ljuf hon var! Han kunde
icke mista henne ännu, nej aldrig i verlden.
Han smög sig in i garderoben bredvid sjukrummet
och snöt sig der rätt eftertryckligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
