Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det var i slutet af Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det behöfs visst inte, nog kan jag låta
bli, om jag vill. – Valter försökte tala lugnt
och imponerande.
– Stöd behöfva vi alla, om vi skola kunna
utföra våra goda föresatser. Jag går nu till
Palmfelts, kom med. De skola bli så glada att se
dig igen.
Valter tvekade. Å ena sidan syntes det honom
lockande att åter besöka detta goda varma
hem; å den andra blygdes han öfver att låta en
flicka få honom till hvad hon ville.
– Jag ver ej, om jag täcks, – sade han,
– jag är ej klädd för visiter.
– Visiter? Det är ju gamla vänner. Vi
skola prata och ha så roligt. Du har ju ej sett
Bella, sedan hon begynt sitta uppe. Kom nu,
är du snäll!
När de skulle vika om hörnet nedåt Annegatan,
mötte de en af Valters klasskamrater. En
af dem, hvilka på ett oförnuftigt sätt sökt
predika moral för honom och tröttat ut honom med
sina förmaningar. När han såg Valter i Hannas
sällskap, nickade han menande, som om han
velat säga: – är du fast nu? Det förtröt Valter
djupt att misstänkas gå i en flickas ledband. Han
såg mörk och harmsen ut, och när de kommo
utanför Palmfelts port, låtsade han påminna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
