Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryktet om Hannas «värdshusbesök» hade emellertid spridt sig i skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom ut igen? – afbröt henne en af flickorna.
– Det kunde ju ha varit någon annan.
Bertha såg osäker ut. – Jag tyckte precis,
att det var Hanna, – svarade hon dröjande.
– Ja, att tycka och veta är alls icke
detsamma . . .
– I alla fall, flickor, kan jag gifva mitt
hufvud i pant på att Hanna icke begått något orätt,
om hon också kunnat bära sig oförsigtigt åt.
Och det var endast för att få den uslingen
Valter bort från de dåliga kamraterna, som hon ett
ögonblick gick in. Det var käckt gjordt af henne
och jag högaktar henne, fastän jag inte sjelf skulle
haft mod att göra detta.
Berthas försvarstal gjorde intryck på några
af kamraterna, som voro böjda att se Hannas
uppförande från den bästa sidan. Men för många
ytliga, sqvallersjuka, tanklösa kamrater framstod
det som något orätt och opassande. De visade
Hanna tydligt sitt ogillande, och stämningen på
klassen var ytterst ledsam. Till och med de,
som bordt känna henne bättre, voro bestörta och
osäkra om huru de skulle tyda hennes handlingssätt
och undveko henne derför så ofta de kunde.
Hanna kunde icke undgå att märka allt detta
och mot hennes vilja gjorde det henne ondt.
Hon skulle velat vara nöjd endast med sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
