Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När femte klassen dagen derpå kom till
gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna
mot vanligheten allvarsam och förströdd. Hon
ordnade öfningarne, kommenderade och rättade
som förut, men det skedde nästan mekaniskt,
och man såg, att tankarne voro långt borta. Ett
par gånger glömde hon gifva det väntade tecknet,
eller förvexlade namnen på de olika rörelserna.
Men ingen nändes skratta. Tvärtom smittade
hennes synbara nedslagenhet den annars så muntra
skaran och timmen gick tyst och utan lif.
När den var slut, och Hanna Rappe bland
de första aflägsnat sig, kallade Verna Sommar de
öfriga än en gång tillsammans, hon hade något
att säga dem.
– Jag ville fråga er, flickor, – sade hon.
och hennes röst lät som en generals, som
anställer räfst bland sitt folk. – Jag ville fråga, om
det är med er vetskap och ert samtycke, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
