Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är jag ej heller, tant. – Hanna var
blek, och ett drag af tungt allvar låg öfver
hennes ögon, ehuru munnen försökte le.
– Hvad är det, Hanna, jag förstår dig ej.
Vill du icke resa ut med mig?
– Vill? Ack, tant Karin, du vet, att jag
aldrig drömt om något herligare. Men nu kan
jag det icke. Jag har fått ett band som binder
mig här . . . jag är ej så fullt min egen, som
jag varit det hittills . . . Min far har kommit . . .
Fru Meilert reste sig häftigt och hennes ögon
blixtrade till i vrede. Hon tog Hanna hårdt i
armen.
– Är det sant? Huru vågar han? Har han
kommit för att röfva också dig ifrån mig? Men
det skall han ej, det får han ej! Du har inga
skyldigheter mot honom, inga! Du får ej . . .
du får ej öfvergifva mig, Hanna!
– Låt mig berätta dig allt, tant, – bad
Hanna, som blef lugnare, ju mera upprörd tant
Karin blef.
– Min far kom till mig härom dagen, tärd
af sjukdom, ensam och främmande i sitt eget
land. Han bjöd mig ett hem hos sig . . . han
sade sig vilja godtgöra hvad han brutit. Och
tant, han var så usel, så öfvergifven! Men jag
visade honom bort och sade att mellan oss fans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
